Vad hände bortom gästgivarbacken
på Nästorp..?
Det som hände här i Sörmland 1817 hade sitt
ursprung i händelser som hade tagit sin början långt tidigare. Det här
året levde Europa i efterdyningarna av de stora krigen. Wienkongressen
1815 hade avslutats och där hade krigets segerherrar fördelat
spillrorna efter kriget sig emellan. Revolutionskrigens stormar hade lämnat
djupa spår efter sig och Europas folk behövde nu lugn och ro för att
kunna bygga upp de olika staternas inre möjligheter.
- Nåväl… Kanske är det lika bra att vi gör en snabb resumé över
vad som tilldrog sig i landet under de här tjugo första åren av
1800-talet. Och det mina vänner var inte lite..! Nej sannolikt var det
en av de mer omvälvande perioderna i Sveriges historia. Vi började
gradvis krypa ur det gamla självhushållets tankar… Landsbygdens folk
började söka sig bort från hembygderna in till expanderande städer
likt Eskilstuna.
Nya krafter började så sakteliga driva
utvecklingen framåt. Krafter utom räckvidd för krigsherrar och posseionater.
Krafter som inte kontrollerades av kejsare eller kungar…
Det var den här energin som sakta fick vårt land att ta steget in i
den nya tiden och utvecklas mot en allt mer internationellt beroende
handelsnation där industrialismens alla förtecken fanns
representerade.
Och någonstans bortom synvidden - Ja ibland till och med långt
utanför rikets gränser, fanns den verklighet som alltmer kom att forma
livet för människorna i västra Sörmland.
Under 1800-talets början kan vi ännu ej tala om någon
industriell revolution. Dit är det ännu långt kvar. Men vad som väl
kan skönjas är hur svenskarna, delvis genom kontinentalsystemets överflöd
av förbjudna varor, träder in i det som skall föregå
industrialismen. Nämligen
kommersialismen… Men innan dess skall en annan revolution inträffa i
landet…
- Häng med, så förstår ni snart vad jag menar.
Vår regent Gustaf Adolf
Gravyr av Hubert efter
målning av N. Lafrensen
Vid Gustav III: s död 29
mars, 1792 var Gustav IV Adolf endast 13 år gammal och hans farbror
hertig Karl blev hans förmyndare till dess Gustav IV Adolf 1796 vid 18
års ålder blev myndig. Hertig Karl var dock inte särskilt angelägen
om att axla manteln utan manövrerade ut de Gustavianska rådgivarna och
överlät den verkliga makten till sin gamle frimurarvän, kammarherren
Gustav Adolf Reuterholm som i händerna på Frimuraresamfundets föreståndare
i riket, dvs hertigen själv, blev ett lydigt redskap för dennes övertygelser
och tankar.. Denne Reuterholm har ibland lite vårdslöst kallats
hertigens ”Storvesir” och har i vissa samanhang fått epitetet
”Sveriges mest avskydde politiker”.
- Kanske ligger det något i det, även om tiden säkert talar till hans
fördel.
Reuterholm såg, liksom hertig Karl, de uppenbara fördelarna
med att hålla sig på god fot med den mäktige grannen i öster, och
var därför av den uppfattningen att de gamla giftermålsplanerna från
Gustaf den III:s tid, mellan Gustaf IV Adolf och Katarinas barnbarn
prinsessan Alexandra, skulle förverkligas när tiden var mogen. Förhållandet
mellan Reuterholm och den unge kungen försämrades då denne sökte
utnyttja Gustav IV Adolfs giftermål som ett led i sin utrikespolitik.
Den förlovning med prinsessan Louise Charlotte av Mecklenburg-Schwerin
som 1795 blev resultatet av Reuterholms förhandlingar ogillades av
Gustav IV Adolf som bröt förlovningen. De fortsatta giftermålsplanerna
gick ut på ett närmande till Ryssland genom ett äktenskap med en rysk
prinsessa. I detta syfte reste Gustav IV Adolf tillsammans med hertig
Karl och Reuterholm till Sankt Petersburg i augusti 1796. Där
planerades en förlovning med Katarina II: s sondotter. Den sprack lite
snöpligt eftersom man inte hade förberett den svenske
kronprinsen på att hans tilltänkta gemål, den 13 åriga Alexandra
under inga omständigheter fick konvertera från den rysk ortdodoxa läran.
Detta kunde inte den svenske ädlingen acceptera och han låste helt
sonika in sig på sitt rum och bojkottade på så sätt hela den
planerade förlovningsakten. Det påstås att detta tilltag ledde till
att kejsarinnan Katarina i sin ilska fick ett mindre slaganfall som
efter tre veckor framkallade ännu ett vilket förorsakade hennes död.
Som en följd härav förlorade Reuterholm sitt inflytande och
avskedades så snart Gustav IV Adolf blivit myndig 1 november 1796.
Året därefter gifte sig Gustav IV Adolf på eget initiativ
med prinsessan Fredrika av Baden.
Ludvig Stavenov beskriver Gustav IV
Adolf som en inskränkt ung man, som inte utgjorde någon större begåvning.
Hans intellektuella begränsning var dock stundtals förenad med en
ovanlig klarhet, han uttryckte sig väl och ”kunde stundom synas
ganska skarpsinnig” Han lär ha ägnat stort intresse åt statsärenden
och prövade samvetsgrant alla detaljer innan han fattade sina beslut.
Ordningsälskande intill pedanteri, ordhållig och sparsam. Dessvärre
hade han också ända från barndomen varit belastad med en nästintill
löjeväckande högfärd och ett utomordentligt överskattande av
etikettsregler och former. Samarbetet med honom blev stundtals mycket
komplicerat enligt hans rådgivare och i dessa fall tydde hans beteenden
på att det bodde en exalterad och överspänd själ inom honom.
Denne unge man är nu Sveriges formelle regent när vi träder in i det
sekel som 100 år senare skall se ett starkt och väl utvecklat land stå
redo att skörda frukten av de satsningar och uppoffringar som idoga
medborgare utfört under sin kamp för brödfödan.
Anledningen till att han om tio år, på ett hövligt, men bestämt sätt,
skulle vara tvungen att lämna över styrelsen av landet torde framgå
av nedanstående berättelse.
Innan vi ger i kast med min fortsatta redogörelse av skedets
olika tilldragelser skall vi ta en titt på hur det förhöll sig med
omfånget av det svenska väldet, en gång för lite mer än 200 år
sedan. Till ytan var det den andra av Europas stater. Där ingick Wismar
och Svenska Pommern i norra nuvarande Tyskland. Hela Finland och Åland,
samt de år 1809 förlorade delarna av Västerbotten och svenska
lappmarkerna. Svenskarna var alltså ett av Europas större folk år
1800.
nästa
|