Uppåt
Kungörelser mm
Arkiv mm.
Böcker o tidskr...
Internet...
Prolog
år 1800
år 1801
år 1802
år 1803
år 1804
år 1805
år 1806
år 1807
år 1808
Lantvärnet
Januari 1809
Februari 1809
Julita socken 1809
år 1809
år 1810
år 1811
år 1812
år 1813
år 1814
år 1815
år 1816
år 1817
år 1818
år 1819
år 1820
Derböhl
Runorna
Runstaven

År 1802 – Den första järnvägen och - Aborrfors

Näringsväsende

Den 13 oktober beviljades en oktroj på 15 år för en diskontinrättning i Göteborg med en fond på 200000 rdb. Diskonterna som utvecklades kan ses som ett slags filialkontor till Riksdiskonten. De hade ej sedelutgivningsrätt utan rörde sig med anvisningar på Riksens ständers bank och löpande förskrivningar som förföll till betalning antingen efter avtalad period eller efter uppsägning. Avsikten var att utlåningen skulle tillåtas upp till dubbla aktiekapitalet. I Göteborgs fall alltså drygt 400 000 rdr. Som mottagare av insättningar rönte dessa diskonter (fler skulle följa) en särskild popularitet på grund av inlåningsbevisets användbarhet som cirkulerande betalningsmedel. Lån beviljades mot personsäkerhet och inte endast mot fast egendom vilket även innebar ett banktekniskt framsteg i.

Ny transportteknik i utvecklades i landet

Sedan den 14/6 1798 hade man, enligt den vid Höganäs anställde ingenjören Thomas Stawford, utnyttjat en waggonway, vilken lär ha varit uppbyggd av 4” x 4” sparrar av bokträ, fastspikade på tvärgående träsliprar.  På denna ”trä-järnväg” befordrades hästdragna vagnar 
lastade med stenkol. Detta år utvecklas denna ”Waggonway” då 2” x 1/2” plattjärn läggs ovanpå de längsgående sparrarna. Friktionen minskar mellan hjul och räl och flera vagnar kan förflyttas av samma dragare. Därmed har landets första järnväg skapats.

Finanser

Vid årets början startade Riksdiskonten sin verksamhet. Till denna verksamhet anvisades en fond uppgående till 600 000 rdr. Detta belopp var utlånat redan den 11 mars och bankofullmäktige medgav då att ytterliggare kapital skull tas upp av direktionen. Detta skedde och vid årets slut var den utlånade summan uppe i 1 184 000 rdr.

Riksdiskonten ersatte den gamla Riksgäldsdiskonten och Generaldiskontkontoret.

Den 4 november utfärdades förordningen om realisationen av riksgäldssedlarna. Här sprack de ursprungliga planerna. Under året hade endast 1/30 del av beloppet influtit i silver. Något över 1/4 del i speciemynt och bankosedlar. Resten hade inbetalats i riksgäldssedlar… Denna missräkning innebar att hela realisationsplanen verkade utsiktslös. Här visade dock regeringen prov på handlingskraft och följden blev att de 15 miljonerna riksgäldssedlar inlöstes med 10 miljoner bankosedlar. Dessa 10 miljoner löstes till 2/3 delar in med klingande mynt och resterande tredjedel med obligationer om 4 % ränta och 10 års löptid. Därmed drabbades innehavarna av riksgäldssedlarna av en ny bankrutt med många personliga katastrofer som följd. Dock efterskänktes hela den återstående förmögenhetsavgiften som skulle uttaxeras nästkommande år. Det beslutades att realisationen skulle börja under nästkommande år så snart en tillräcklig silverfond var anskaffad och därefter skulle all sedelutgivning av riksgäldssedlar upphöra. Kursen fastställdes till 1,5 rgs motsvarade 1 rdb.

Utrikeshändelser i korthet

Under årets inledande månader fanns den gamle diplomaten C. J. Bonde från Reuterholms dagar - nu åter väl sedd hos kungen - på en hemlig mission i Berlin och Paris för att intressera hoven för en större allians mot Storbritannien. Saken var den; att kungen, tillsammans med en av hans yngre och mer vigilanta rådgivare, den tjugofyraårige friherre Gustaf Lagerbjelke, hade utarbetat en plan som gick ut på att, i största hemlighet, söka stöd för en operation där


C.J. Bonde

 Sverige ”på våldets och underhandlingens väg” skulle förvärva Norge.
Detta utgjorde sedan 1798 en av kungens älsklingstankar.
I gengäld skulle Sverige avstå svenska Pommern till Preussen. Det svek som Danmark ansågs ha gjort sig skyldig till genom uppgörelsen med britterna den 9 april, gav enligt Gustav IV Adolf, den moraliska motiveringen till detta.
Ett större skandinaviskt rike skulle då kunna bildas vilket skulle utgöra en motvikt till Rysslands och Englands dominans i Norra Europa. Av dessa planer blev intet. Preussarna sade blankt nej. Även fransoserna visade sig kallsinniga och Napoleon klargjorde för Bonde vid dennes besök där i mars 1802 att hans önskan var att låta de nordliga staterna sitta i orubbat bo.

Under sommaren gjorde Gustav IV Adolf ett besök vid Sveriges östra gräns mot Ryssland. Närmare bestämt i Abborfors vid Kymeneälv i Finland. Där låg en liten ö vid namn Germusön.  Denna lilla ö utgjorde ett gammalt tvisteämne mellan Ryssland och Sverige, Frågan var huruvida ön tillhörde Ryssland till fullo eller Sverige till hälften. Kungen upptäckte att den bro som från svensk sida ledde ut till ön var målad till hälften i en färg och till hälften i en annan. Detta såg han som ett utryck för obefogade ryska anspråk vilket upprörde honom så till den milda grad att han lät måla om hela bron i samma färg. Den här handlingen var ännu ett exempel på Gustav IV Adolfs brist på smidighet i internationella sammanhang och skulle en bit in på det nya året 1803 visa sig få oanade diplomatiska förvecklingar. 

Den svenska regeringen fruktade en fransk expansion på kontinenten och försökte därför att förbättra sina relationer med Storbritannien igen. I detta läge försökte Gustav IV Adolf få ersättning i konvojfrågan från 1798, vilket krävde att vissa definitioner och klarlägganden måste erkännas av britterna beträffande kontrabandsbegreppet. En begäran om detta sändes till Britterna.

Detta år byggs den första praktiskt användbara ångbåten. Det är ångbogseraren Charlotte Dundée som konstruerats av skotten William Symington.


Antalet innevånare i det egentliga Sverige år 1802 är 2.372.216 vilket motsvarar en tillväxt från föregående år med 0,73 % 

Skördeomdömet för 1802 är 3,0 vilket indikerar en normal skörd  (periodens genomsnitt = 2,6) (medelskörd = 3,0)

I Stockholm var medeltemperaturen för året 5,7°C (periodens genomsnitt 5,4°C). Årsnederbörden var riklig med hela 557 mm (periodens genomsnitt 488 mm.)

nästa


[i] Dessa ”Diskonter” kom att spela en avgörande roll för det svenska näringslivet under tiden fram till 1817. Först hade Diskontkompaniet i Stockholm skapats år 1773. Detta åtföljdes av 4 andra, nämligen Göteborg, Malmö, Åbo och Göta kanals diskont. Diskonternas ekonomiska betydelse låg framförallt på två områden. Dels skapade de genom sina 3 % - reverser och assignationer ett sedelsubstitut, som fick en vidsträckt användning som betalningsmedel, och dels blev de genom sin låneverksamhet förlagsgivare åt väsentliga delar av landsortens näringsliv. En av anledningarna till detta var att Riksdiskontverket övertog Diskontkompaniets verksamhet år 1800. Eftersom detta nybildade verk inte bedrev någon inlåningsrörelse hade inte Stockholmarna någon räntebärande instans som mottog deras överskottskapital. Men Malmö diskonts ledning beslöt då att öppna ett kontor i Stockholm, år 1804, som erbjöd inlåning och på så sätt överfördes kapital till provins diskonterna och dessa kunde därmed bidraga positivt till finansieringen av landsortens expanderande näringsverksamheter. Samma år öppnade även Göteborgs diskont ett kontor i Stockholm och kunde därigenom bedriva en omfattande förlagsverksamhet åt det västsvenska näringslivet, inte minst i Värmland där bergsnäringen expanderade kraftigt. Ett stort problem för diskonterna var dock att folk inte var vana vid att placera pengar i bankinrättningar. Så snart en kris uppstod så rusade folk till kontoren för att ta ut sina pengar Diskonterna hade i regel en väldigt låg likviditet och i dessa lägen fick Riksens ständers bank gå in och stödfinansiera verksamheten. Ett annat var bekymret att placera överlikviditeten. Ett tredje var att insättarna erhöll bättre ränta än 3% på den fria marknaden vilket innebar att man tog ut sina pengar eller tackade nej till inlåning. Det fjärde och avgörande, som sedan sänkte hela diskonrörelsen var att låntagare började ställa in betalningarna i den efter högkonjunkturen 1810 – 1812 följande ekonomiska krisen.

[1] L. Léstrade, Från Stenkol och lera…, sid. 25

[2] I. A. Bodstedt, Sveriges småbanor, sid 11

 

 

 

Hernbloms Bokförlag, Kyrkvägen 3, S-643 60  Julita, tel: +46 150 913 77, mobile +46 708 213 777