År
1802 – Den första järnvägen och - Aborrfors
Näringsväsende
Den 13 oktober beviljades en oktroj på 15 år för en
diskontinrättning i Göteborg med en fond på 200000 rdb. Diskonterna
som utvecklades kan ses som ett slags filialkontor till Riksdiskonten. De
hade ej sedelutgivningsrätt utan rörde sig med anvisningar på Riksens ständers
bank och löpande förskrivningar som förföll till betalning antingen
efter avtalad period eller efter uppsägning. Avsikten var att utlåningen
skulle tillåtas upp till dubbla aktiekapitalet. I Göteborgs fall alltså
drygt 400 000 rdr. Som mottagare av insättningar rönte dessa diskonter
(fler skulle följa) en särskild popularitet på grund av inlåningsbevisets
användbarhet som cirkulerande betalningsmedel. Lån beviljades mot
personsäkerhet och inte endast mot fast egendom vilket även innebar
ett banktekniskt framsteg i.
Ny transportteknik i
utvecklades i landet
Sedan den 14/6 1798
hade man, enligt den vid Höganäs anställde ingenjören Thomas Stawford,
utnyttjat en waggonway, vilken lär ha varit uppbyggd av 4” x 4”
sparrar av bokträ, fastspikade på tvärgående träsliprar. På
denna ”trä-järnväg” befordrades hästdragna vagnar |
|
lastade med
stenkol. Detta år utvecklas denna ”Waggonway” då 2” x 1/2”
plattjärn läggs ovanpå de längsgående sparrarna. Friktionen minskar
mellan hjul och räl och flera vagnar kan förflyttas av samma dragare.
Därmed har landets första järnväg skapats. |
Finanser
Vid årets början startade Riksdiskonten sin
verksamhet. Till denna verksamhet anvisades en fond uppgående till 600
000 rdr. Detta belopp var utlånat redan den 11 mars och bankofullmäktige
medgav då att ytterliggare kapital skull tas upp av direktionen. Detta
skedde och vid årets slut var den utlånade summan uppe i 1 184 000 rdr.
Riksdiskonten ersatte den gamla Riksgäldsdiskonten
och Generaldiskontkontoret.
Den 4 november utfärdades förordningen om
realisationen av riksgäldssedlarna. Här sprack de ursprungliga
planerna. Under året hade endast 1/30 del av beloppet influtit i
silver. Något över 1/4 del i speciemynt och bankosedlar. Resten hade
inbetalats i riksgäldssedlar… Denna missräkning innebar att hela
realisationsplanen verkade utsiktslös. Här visade dock regeringen prov
på handlingskraft och följden blev att de 15 miljonerna riksgäldssedlar
inlöstes med 10 miljoner bankosedlar. Dessa 10 miljoner löstes till 2/3
delar in med klingande mynt och resterande tredjedel med
obligationer om 4 % ränta och 10 års löptid. Därmed drabbades
innehavarna av riksgäldssedlarna av en ny bankrutt med många
personliga katastrofer som följd. Dock efterskänktes hela den återstående
förmögenhetsavgiften som skulle uttaxeras nästkommande år. Det
beslutades att realisationen skulle börja under nästkommande år så
snart en tillräcklig silverfond var anskaffad och därefter skulle all
sedelutgivning av riksgäldssedlar upphöra. Kursen fastställdes till
1,5 rgs motsvarade 1 rdb.
Utrikeshändelser i korthet
Under årets inledande månader fanns den gamle
diplomaten C. J. Bonde från Reuterholms dagar - nu åter väl sedd
hos kungen - på en hemlig mission i Berlin och Paris för att
intressera hoven för en större allians mot Storbritannien. Saken var
den; att kungen, tillsammans med en av hans yngre och mer vigilanta rådgivare,
den tjugofyraårige friherre Gustaf Lagerbjelke, hade utarbetat en plan
som gick ut på att, i största hemlighet, söka stöd för en operation
där |
C.J. Bonde
|
Sverige ”på våldets och underhandlingens väg” skulle förvärva
Norge.
Detta utgjorde sedan 1798 en av kungens älsklingstankar.
I gengäld skulle Sverige avstå svenska Pommern till Preussen. Det svek
som Danmark ansågs ha gjort sig skyldig till genom uppgörelsen med
britterna den 9 april, gav enligt Gustav IV Adolf, den moraliska
motiveringen till detta.
Ett större skandinaviskt rike skulle då kunna bildas vilket skulle utgöra
en motvikt till Rysslands och Englands dominans i Norra Europa. Av dessa
planer blev intet. Preussarna sade blankt nej. Även fransoserna visade
sig kallsinniga och Napoleon klargjorde för Bonde vid dennes besök där
i mars 1802 att hans önskan var att låta de nordliga staterna sitta i
orubbat bo.… |
Under sommaren gjorde Gustav IV Adolf ett besök vid
Sveriges östra gräns mot Ryssland. Närmare bestämt i Abborfors vid
Kymeneälv i Finland. Där låg en liten ö vid namn Germusön.
Denna lilla ö utgjorde ett gammalt tvisteämne mellan Ryssland
och Sverige, Frågan var huruvida ön tillhörde Ryssland till fullo
eller Sverige till hälften. Kungen upptäckte att den bro som från
svensk sida ledde ut till ön var målad till hälften i en färg och
till hälften i en annan. Detta såg han som ett utryck för obefogade
ryska anspråk vilket upprörde honom så till den milda grad att han lät
måla om hela bron i samma färg. Den här handlingen var ännu ett
exempel på Gustav IV Adolfs brist på smidighet i internationella
sammanhang och skulle en bit in på det nya året 1803 visa sig få
oanade diplomatiska förvecklingar.
Den svenska regeringen fruktade en fransk expansion på
kontinenten och försökte därför att förbättra sina relationer med
Storbritannien igen. I detta läge försökte Gustav IV Adolf få ersättning i konvojfrågan från 1798, vilket krävde
att vissa definitioner och klarlägganden måste erkännas av britterna
beträffande kontrabandsbegreppet. En begäran om detta sändes till
Britterna.
Detta år byggs den första praktiskt användbara ångbåten.
Det är ångbogseraren Charlotte Dundée som konstruerats av skotten
William Symington.
Antalet innevånare i det egentliga Sverige år 1802
är 2.372.216 vilket motsvarar en tillväxt från föregående år
med 0,73 %
Skördeomdömet för 1802 är 3,0 vilket indikerar en normal
skörd (periodens
genomsnitt = 2,6) (medelskörd = 3,0)
I Stockholm var medeltemperaturen för året 5,7°C
(periodens genomsnitt 5,4°C). Årsnederbörden var riklig med
hela 557 mm (periodens genomsnitt 488 mm.)
nästa
[i]
Dessa ”Diskonter” kom att spela en avgörande roll för det
svenska näringslivet under tiden fram till 1817. Först hade
Diskontkompaniet i Stockholm skapats år 1773. Detta åtföljdes av
4 andra, nämligen Göteborg, Malmö, Åbo och Göta kanals diskont.
Diskonternas ekonomiska betydelse låg framförallt på två områden.
Dels skapade de genom sina 3 % - reverser och assignationer ett
sedelsubstitut, som fick en vidsträckt användning som
betalningsmedel, och dels blev de genom sin låneverksamhet förlagsgivare
åt väsentliga delar av landsortens näringsliv. En av
anledningarna till detta var att Riksdiskontverket övertog
Diskontkompaniets verksamhet år 1800. Eftersom detta nybildade verk
inte bedrev någon inlåningsrörelse hade inte Stockholmarna någon
räntebärande instans som mottog deras överskottskapital. Men Malmö
diskonts ledning beslöt då att öppna ett kontor i Stockholm, år
1804, som erbjöd inlåning och på så sätt överfördes kapital
till provins diskonterna och dessa kunde därmed bidraga positivt
till finansieringen av landsortens expanderande näringsverksamheter.
Samma år öppnade även Göteborgs diskont ett kontor i Stockholm
och kunde därigenom bedriva en omfattande förlagsverksamhet åt
det västsvenska näringslivet, inte minst i Värmland där bergsnäringen
expanderade kraftigt. Ett stort problem för diskonterna var dock
att folk inte var vana vid att placera pengar i bankinrättningar. Så
snart en kris uppstod så rusade folk till kontoren för att ta ut
sina pengar Diskonterna hade i regel en väldigt låg likviditet och
i dessa lägen fick Riksens ständers bank gå in och stödfinansiera
verksamheten. Ett annat var bekymret att placera överlikviditeten.
Ett tredje var att insättarna erhöll bättre ränta än 3% på den
fria marknaden vilket innebar att man tog ut sina pengar eller
tackade nej till inlåning. Det fjärde och avgörande, som sedan sänkte
hela diskonrörelsen var att låntagare började ställa in
betalningarna i den efter högkonjunkturen 1810 – 1812 följande
ekonomiska krisen.
|