År
1817 – Ännu en felslagen skörd, finansiell katastrof och en ny
urtima riksdag
Handel
Regeringen
fortsatte kampen mot den ökade yppigheten i landet, det vill säga
konsumtionen av överflödsvaror, vilken man ansåg var en bidragande
orsak till att prisnivåerna drevs i höjden. Den 3 mars utfärdades en
kungörelse som förbjöd införsel av bränd och malen cikoriarot
vilken troligtvis användes som kaffesurrogat, en överflödsdryck. Den
31 mars följdes detta importförbud av ett förbud mot införsel av
porter och utländska bomullstyger, arrak och viner. Den 14 april kom
man tydligen på att man for lite väl hårt fram eftersom man lämnade
tillstånd till att införa tidigare förbjudna varianter av
bomullsgarn.
Den 30 april lämnade man, i ett landsfaderligt cirkulär, en allvarlig
uppmaning till ”di svenske” om nödvändigheten av inskränkning
i införsel och förbrukning av utländska yppighetsvaror - och så
klippte man till med ett förbud mot såväl försäljning av tillrett
kaffe, som bruk av vissa utländska vinslag, likörer och drycker.
Den här
begränsningen i handeln fick naturligtvis konsekvenser. Många handelsmän
gick i konkurs med osäljbara lager, men prisnivåerna började så
sakteliga att dala.
Näringsväsende
I början
på året kämpade regeringen frenetiskt för att få ned kursen
gentemot den utländska valutan. Bland annat kom ett förslag den 29
januari mot järnexportörerna, som man ansåg drev upp kursen. Detta
innebär att man införde en, gentemot kursen, glidande exporttull på
utgående svenskt stångjärn.
I ett försök att säkerställa kvalitén inom bergsmannanäringen och
garantera arbetets korrekta utförande infördes den 25 april ett förbud
mot nyttjande av obehöriga hyttarbetare vid tackjärnsblåsningen.
För att
lyfta upp betydelsen av fungerande inre transportvägar kungjordes ett
forum för mål rörande försummad väghållning och kronoskjuts.
Den 29
oktober kungjordes ett reglemente för den nya staden Borgholm på Öland
Ytterliggare
försök till att skapa ett minskat beroende av utrikes producerat kläde
kom den 17 december då det utgick ett cirkulärbrev till samtliga
landshövdingar angående anläggande av stampverk i landsorterna.
Finanser
Prisnivåerna
hade varit i stigande under hela året. Delvis berodde detta på den
svenska valutakursens försämring, men även på goda tillgången på
investeringskapital via de tre diskonterna. Det rörelsekapital som hade
utsträckts genom statslån till diskonternas fortsatta verksamhet 1815
hade förbrukats till vidlyftiga spekulationsföretag som nu tvingades
ställa in betalningarna i det dalande konjunkturläget. Malmö
diskontoverk hade till följd av oredig förvaltning råkat i obestånd.
Direkta fel, som gjorde en mängd av de utestående fordringarna värdelösa
gjorde en krasch nästintill oundviklig och orsakade stor kalabalik. Den
27 september kungörs de särskilda anstalter som vidtagits för att
bringa ordning i verksamheten vilket bland annat innebar att direktionen
i Malmö avsattes och ställdes till ansvar. Detta orsakade rusning till
de båda andra diskonterna och snart måste även dessa inställa sina
betalningar. Göta Kanal diskont hade de flesta av sina tillgångar låsta
i det kostsamma kanalföretaget. Likvid saknades nästan helt. Läget
var med en gång katastrofalt och landet befann sig i en mycket
allvarlig ekonomisk situation. Löner kunde inte betalas ut, medel till
investeringar saknades. Diskonternas sedlar var praktiskt taget de enda
cirkulerande pengarna i dessa delar av landet vid den här tidpunkten
och nu var de värdelösa. Omöjliga att lösa in. I Göteborg rådde en
bedrövlig situation. Kontinentalsystemets gyllene dagar var förbi och
de kolossala lagren av upplagsvaror visade sig osäljbara. Sillfisket
hade upphört och sedan 1815 hade 317 handlande i staden gjort konkurs.
Tillika på allt elände hade den felslagna skörden gjort att spannmålslagren
snabbt krympte. Läget var mycket allvarligt i landet i slutet på 1817
och mest av allt led lönearbetarna och deras familjer.
Regeringen
fann ställningen i landet så brydsam att man tillsvidare till och med
lät inställa skatteuppbörden.
I december
meddelades via en kunglig proposition till ständerna; ett åtgärdspaket
för att om möjligt ordna penningställningen i stället för att behöva
ta till en myntrealisation, vilket sannolikt skulle göra saken än värre.
Ett av dessa förslag innebar att riksens ständers bank föreslogs överta
de tre diskonternas skulder med full disposition av deras tillgångar.
Efter övervägande av ständerna beslutades att låta de tre
diskonternas oktrojer förfalla. Diskonternas utestående lån skulle
infordras successivt under fem år. När sedermera resultatet av denna
operation kunde beräknas visade det sig att Göta Kanal diskont hade
kostat 913.909 rdr och Malmö diskont 430.248 rdr. Däremot betalades Göteborgs
diskont tillfulla av dess gäldenärer, men likviden avslutades först
1826.
Riksdagen 1817 - 1818
Den 1 oktober utgick ett påbud till samtliga Sveriges Rikes ständer,
angående en urtima riksdag i Stockholm den 20 nästkommande november.
Närings- och finansfrågorna fick helt förklarligt mycket stort
intresse under denna riksdag som kom att sträcka sig till den 21 juli
1818. Riksdagens konsensus blev att man fortsatte på den inslagna
vägen från 1815. Det vill säga: Understöd åt inhemsk produktion och
hämmande av utländsk införsel.
Den sistnämnda lydelsen innebar också ett fortsatt hämmande av överflödskonsumtion,
önskemål om en ny överflödsförordning, minskande av lyxen i
uniformer, ett årligt uppläsande från predikstolarna av
landsfaderliga uppmaningar mot yppighet samt uppvisande av föredömliga
exempel i enkelhet från de högre klasserna. Vidare önskade man främja
exporten genom nedsatt exporttull på landets egna produkter. Ökad
seglationsfrihet inom landet. Ökat satsning på enskilda näringar och
infrastruktur såsom Eskilstuna manufaktursmide, Höganäs
stenkolsbrytning, Hjälmare- och Södertälje kanaler. Penninglån åt
det lidande Göteborg m.m. Dessutom anbefalldes förbättrad inrikes
samfärdsel såsom bättre postmöjligheter, förberedande försök med
allmänna forvagnar istället för dittills varande skjutsordning. Man
beslutade även om en förändring av tjänstefolkets flyttningstid från
den dittills gällande rätt så bråda Mikaelitiden, till slutet av
oktober. Ständerna lämnade in en begäran om att kronoskogar och allmänningar
skulle försäljas till den mestbjudande. Vanliga skogar för 36
skilling tunnlandet och så kallade rekognitskogar[i] för 18 – 30
skilling.
Antalet innevånare i det dåvarande
Sverige år 1817 är 2.521.442 vilket motsvarar en tillväxt från föregående
år med 0,96 % .
Skördeomdömet för 1817 är 1,5 som
indikerar en dålig skörd (periodens genomsnitt = 2,6) (medelskörd
= 3,0)
I Stockholm var medeltemperaturen för
året
5,7°C
(periodens genomsnitt
5,4°C
). Årsnederbörden var
323 mm
. (periodens genomsnitt
488 mm
.)
nästa
[i]
Skog som under 1600-talet tilldelades bergverk och andra gruvor.
Oftast från stora arealer
kronomark. Namnet kommer av den årliga s.k. Rekognitionsavgiften
som betalades utifrån den årliga virkesmängd som togs ut ur
skogen. Vid 1823 års riksdag beslöts att skogarna förutom
gruvskogarna skulle få skatteköpas.
|