år 1811

År 1811 – Glöm Finland, ni skall få Norge...

Handel

Sveriges handel blev under detta år lidande av aggressiva kaparexpeditioner som genomfördes av Franska och Danska kapare i Öresund. Detta fick till följd att många fartyg inklarerades och lossades i Göteborg och att varorna därefter transporterades vidare till någon svensk Östersjöhamn, exempelvis Ystad eller Karlshamn. Under dessa transporter spreds även gods ut över landet och den 3 juli utfärdades en förordning om utländska överflödsvarors inskränktare bruk och en noggrannare efterlevnad av förbuden emot lurendrejeri och tullförsnillning.

Exporten utgjorde detta år 6 350 000 rdr medan importen uppgick till 7 170 000 rdr vilket alltså tyder på en negativ handelsbalans. Totalexporten av s.k. nederlagsvaror uppgick till 900 000 rdr.

På våren beslagtogs last i Karlshamn från danska och Preussiska fartyg som sedermera överlämnades till England

Handel och näringar utvecklades positivt i Värmland, inte minst tackvare bruksindustri och gruvindustri. Den 22 april kungjordes att en köping skulle anläggas vid Arvika i Värmland och den 17 juni att ännu en köping skulle anläggas vid Tössmark i Värmland.

Näringsväsende

Missväxten gav ett lågt skördeutfall detta år och till följd av detta anpassades tulltaxorna för importerat spannmål nedåt i en kungörelse den 26 augusti.

Sillfisket hade gått tillbaka i landet och därför utfärdades den 23 oktober privilegium för ett bolag, till idkande av sillfiske på djupet, samt regler för det oktrojerade bolaget.

Sågat virke påfördes utförselavgifter och dessutom tillkom en konvojavgift för exporterade bräder i en förordning den 17 december.

Den 28 december kungjordes att den Kongl. Svenska Lantbruksakademin skulle inrättas till förkovran av lantmannanäringarna.

Utrikeshändelser i korthet

Karl Johan har bestämda uppfattningar om Sveriges vidare engagemang i den Finländska frågan. Inga vidare anspråk eller åtgärder skall företas för att återtaga Finland. De svenska förhoppningar som fanns i denna fråga fick se sig tillintetgjorda. Dessutom var det betydligt viktigare att återknyta och förstärka de diplomatiska förbindelserna med Ryssland som framgent kunde, rätt behandlad, utgöra en mäktig bundsförvant. Detta arbete hade Karl Johan redan inlett under sin tid i Paris när han sänt önskemål till tsar Alexander om en framtida god grannsämja.
Däremot ansåg han att det fanns klart strategiska fördelar i en förening mellan Sverige och Norge. Under ett samtal i december 1810 med det ryska sändebudet Tjernisjev, som besökte Stockholm under dennes väg till Paris, diskuterades detta. Från St. Petersburg hördes en viss förhoppning inför ett dylikt företag. Därmed började den svenska framtida utrikespolitiska hållningen alltmer att framträda.

Europa höll andan… Den politiska stämningen i Europa bestämdes detta år av ett förväntat sammanbrott mellan Ryssland och Frankrike. Dock hände inget. Men under året bidade Napoleon sin tid och utvecklade en strategi för att genomföra det stora fälttåget mot Ryssland.

I Stockholm utfärdades en kungörelse den 23 april om det förstärkningsmanskap som skulle tas ut från landets socknar utifall krigstillstånd skulle proklameras.[1]

Relationerna till Frankrike spändes allt mer… Ideliga anklagelser kom om överträdelse av handelsspärren mot England. Många var säkert helt befogade, eftersom svenskarna var ytterligt angelägna om att bibehålla de goda relationerna med britterna och därför tillät sig många felsteg. Svenskarna tvingas emellertid till en rad skenåtgärder för att blidka fransmännen. Ett exempel är att landshövdingen i Göteborg, von Rosen, i augusti måste lägga embargo på 10 oxar som skulle levereras till amiral Saumarez fartyg.
I Åmål hade under senhösten pågått hemliga förhandlingar med Engelsmännen som var trötta på skenkriget mellan Sverige och England. Under dessa förhandlingar deklarerade Karl-Johan tydligt sina önskemål om Norge, vilket han ansåg utgöra ett rimligt pris för att Sverige skulle släppa knytningen till Kontinentalsystemet.

I november demonstrerade Frankrike sitt missnöje med den svenska politiken genom att låta förflytta sin ambassadör Alquier i Stockholm till Köpenhamn. Kvar blev endast en legationssekreterare.

Antalet innevånare i det egentliga Sverige år 1811 är 2.411.382 vilket motsvarar en tillväxt från föregående år med 0,63 %

Skördeomdömet för 1811 är 1,3 som indikerar en mycket dålig skörd (periodens genomsnitt = 2,6) (medelskörd = 3,0)

I Stockholm var medeltemperaturen för året 6,8°C (periodens genomsnitt 5,4°C ). Årsnederbörden var 458 mm . (periodens genomsnitt 488 mm .)

Den varmaste dagen för perioden 1800 – 1820 uppmättes detta år, nämligen 36°C i Stockholm den 3 juli

nästa

[1] Utskrivningen av detta förstärkningsmanskap skapade stora konflikter ute i landet där folk hade Landtvärnsungdomarnas öde i åminnelse. I Södermanland gjorde drängarna uppror vilket fick ödesdigra konsekvenser för många av de inblandade. Om detta berättas i boken "Oppunda ting under tusen år"