År
1807 –
Det
Pommerska kriget och Freden i Tilsit
Handel
Redan den 7 januari kom britternas svar på
Napoleon Bonapartes i Berlin kungjorda handelsblockad den 21 november
1806, i form av en konseljorder (orders in council) som förbjöd
engelska fartyg all neutral kustfart i Frankrike och dess vasallstater.
Den 7 juli inträffade ”Freden i Tilsit”.
Det avtal som träffades där fick till konsekvens att Sverige blev den
enda fria nation i Europa som inte anslöt sig till Kontinentalsystemet.
Stora förändringar inträffade därmed i den svenska handeln. Många
”förbjudna kramvaror”, ursprungligen avsedda för andra marknader,
hittade sin väg in över Sveriges gränser.
Näringsväsende
En allmän författning om enskifte i
hela landet utfärdades den 2 februari.
Den 19 december utgavs en förordning
”Till förkommande af olofligt öfversmide” inom bergshanteringen.
Varje möjlig skatteintäkt ur rikets förnämsta exportnäring skulle
nogsamt registreras och inget fick försnillas…
Hushållningssällskapet i Skaraborg inrättades
under året.
Finanser
I slutet på detta år var Riksdiskontens
utlåning uppe i
6 254 740 rdb. Ett tecken på att det torde ha funnits underlag för att
investera i svenskt näringsliv. Ett rimligt antagande är att stora
belopp investerades inom jordbruket.
Utrikeshändelser i korthet
På nyårsdagen vädjade Fredrik Wilhelm
i Preussen till Gustav IV Adolf att företa ett angrepp i ryggen på
Fransmännen från Svenska Pommern.
28 januari Mortier ryckte in i Pommern.
Dagarna innan hade han, på Napoleons begäran, som med hänsyn till det
aktuella läget i Ostpreussen, helst ville ha fred med Sverige, varit i
förhandlingar med H. H. von Essen, den svenske generalguvernören i
Pommern, som var befälhavare i konungens frånvaro och då lämnat förslag
till undvikande av stridigheter. Gustav IV Adolf vägrade
emellertid att lyssna till franska anbud, varefter konflikten tar sin början.
När Mortier marscherade in med sin trupp drog sig svenskarna utan
allvarligare strider tillbaka till Stralsund. Den franska truppen lät
besätta den Pommerska landsbygden.
I februari står slaget vid Eylau i
Ostpreussen. Det blodiga slaget slutar oavgjort och man förbereder sig
därefter på det sista stora slaget som skall komma några månader
senare.
Nu börjar de allierade att förbereda en
diversion i Napoleons rygg från Svenska Pommern. Underhandlingar
bedrivs hela våren mellan England, Sverige och Preussen, men drar som
vanligt ut på tiden. Den här gången är det engelsmännen som tvekar.
Under mars månad kommer dock en mer beslutsmässig ministär till
makten under Canning och Castlereagh och då återupptages förhandlingarna
på allvar.
I början av april drar sig de franska
trupperna tillbaka ur Pommern för att deltaga i Kolbergs belägring. Då
låter Gustav IV Adolf, utan några som helst finansiella förbindelser
med England, skicka över trupp från Sverige till Pommern som tar upp
jakten efter de retirerande Fransmännen. De svenske bestod av två
avdelningar, den ena under von Essen och den andra under Armfelt. Dessa
två styrkor var dock dåligt koordinerade men lyckades ändock orsaka
fransmännen vissa förluster. Mortier gjorde då helt om med sina
styrkor och anföll Armfelts styrka i ett frontangrepp. Ungefär 700 man
med hästar och kanoner råkade i fransmännens fångenskap. Armfelts
armé blev dock räddad från vidare förluster genom den vapenvila som
von Essen lyckades förhandla fram med Mortier den 18 april. Stilleståndet
gällde på obestämd tid med 10 dagars uppsägning.
De allierades förhandlingar har nu
kommit till konsensus och därmed uppstår den fjärde koalitionen.
Under slutet på april och början på maj förmås Gustav IV Adolf att
mot erhållande av subsidier, ställa upp med en arméstyrka på 14 000
man i Pommern. Från Preussen kommer under maj månad en illa rustad
styrka på 5 000 man sjövägen till Stralsund. Även Gustav IV Adolf
anländer i maj. Ett subsidietraktat med England blir klart i först
juni och i början på juli finns en engelsk styrka omfattande 10 000
man på Rügen.
De allierade är dock försent ute för
att kunna uträtta något konkret med sina styrkor. Redan den 14 juni står
det avgörande slaget mellan Ryssland och Frankrike. Vapenstilleståndet
inträder den 21 juni. De därpå följande fredsöverenskommelserna
mellan de båda nationerna hålls på en flotte som ankrats i floden
Njemen, gränsfloden mellan det erövrade tyska riket och Ryssland, den
7 juli. Den 9 juli proklameras freden i Tilsit [i]
mellan Ryssland och Frankrike den 7 juli. Detta kommer att få ödesdigra
konsekvenser för vårt land förutom att det nu spränger den fjärde
koalitionen.
Några dagar tidigare, den 2 juli, har
dock Gustav IV Adolf sagt upp vapenvilan med Frankrike. Marskalk Brune väntar
ädelmodigt uppsägningstiden ut, innan han den 13 juli kastar sig över
de Svenska trupperna med en överlägsen här in i Pommern. Redan dagen
därpå var svenskarna åter instängda i Stralsund. De franska
styrkorna ökade därefter till 50 000 man.
Plötsligt bryter engelsmännen överenskommelsen och låter sina 10
000, på Rügen stående soldater, förflyttas till Danmark. Även den
preussiska armékåren försvinner från Pommern. Ensam kvar blir
svenskarna. Defaitismen breder ut sig och den 20 augusti utryms
Stralsund. Den 7 – 28 september, Rügen.
Den gamle räven Toll träder in som förhandlare
– nu som så många gånger förr - eftersom vår kung nu är en
slagen man, därtill sjuk och eländig. Han lämnar Stralsund den 6
september. Redan den 7 september lyckas Toll övertyga marskalk Brune
att Sverige var i färd med att lämna den brittiska alliansen och därmed
kan den svenska armén oskadd skeppas över till Sverige.
Engelsmännen har i juli 1807 dirigerat
om sina 10 000 man ur den Hannoverska legionen från Rügen till Själland.
Canning ville därmed förekomma ett befarat danskt inträde i fiendelägret.
Ett sätt att göra detta på ansåg han vara att övertaga den Danska
flottan. I början av augusti kommer överraskande tre engelska
flotteskadrar inseglande i Öresund. Den 8 augusti samlas de utanför Köpenhamn.
En engelsk underhandlare söker upp prins Fredrik som befinner sig i
Kiel och kräver att Danmark som pant för trohet så länge kriget
varar skall lämna ut sin flotta till England. Kronprinsen vägrar att
antaga detta vanärande förslag av förståeliga skäl. Flottan var
Danmarks starkaste vapen och förutan denna skulle Danmark i rådande
situation vara helt hjälplösa. Följden av prinsens beslut blev att
Engelsmännen landsatte 30 000 man på Själland som började skjuta sönder
Köpenhamn med artilleri. Man startade beskjutningen den 2 september och
höll på i tre dagar. Den 7 september kapitulerar Köpenhamns befälhavare.
En mängd hus och offentliga byggnader har då skjutits sönder och
samman. Hundratals oskyldiga civila är döda eller svårt sårade.
Kapitulationen innebär att danskarna tvingas lämna bort hela sin
flotta till England. Den 20 oktober lämnar England Dansk jord. Den
stora engelska flottan med den danska i släptåg seglar norrut. Efter
detta engelska skamgrepp tvärvände den danska opinionen och man anslöt
sig till Frankrike. Fördraget undertecknades i Fontainebleu och Danmark
antog Kontinentalsystemet och förband sig att ställa upp på ett
anfall mot Sverige. Därmed hade helt plötsligt i ett slag, Sveriges närmaste
grannar blivit dess fiender. Läget verkade helt hopplöst…
I september började Ryssarna att rusta
vid den finska gränsen.
Den 8 november förklarade tsar Alexander
av Ryssland 1801 års traktat mellan England och Ryssland för upphävt.
Samtidigt återtog han den väpnade neutraliteten grundsatser. Därmed rådde
ett ytterst spänt läge mellan dessa nationer.
I det nu uppkomna läget var England
ytterligt angelägna om ett samarbete med Sverige. Därför erbjuder man
Sverige ett understöd av den engelska flottan vid ett eventuellt
angrepp samt
100 000 pund
i subsidier månatligen under 1 år.
Antalet innevånare i det egentliga
Sverige år 1807 är 2.439.599 vilket motsvarar en tillväxt från föregående
år med 0,45 %
Skördeomdömet för 1807 är 2,3 vilket
indikerar en sämre skörd (periodens genomsnitt = 2,6)
(medelskörd = 3,0)
I Stockholm var medeltemperaturen för året
5,6°C
(periodens genomsnitt
5,4°C
). Årsnederbörden var
622 mm
. (periodens genomsnitt
488 mm
.)
nästa
[i]
Frederna
i Tilsit
Ingicks den 7/7 mellan Napoleon och
Ryssland samt den 9/7 mellan den förre och Preussen. Överenskommelsen
i Tilsit gick i korta drag ut på att ett fredsförslag utarbetades
som England hade att godkänna eller förkasta. Vid det senare
alternativet, skulle de bägge allierade, Frankrike och Ryssland,
uppmana hoven i Stockholm, Köpenhamn och Lissabon att ansluta sig
till kontinentalsystemet (dvs stänga sina hamnar för britterna),
återkalla sina sändebud från England och förklara landet krig.
Om något av hoven vägrade skulle respektive rike betraktas som
fiende. Med tanke på vår principfaste konung var
situationen illavarslande för Sveriges del… Om Sverige vägrade
skulle Danmark förmås att deltaga i angreppet mot Sverige.
Muntligen lär enligt källorna Napoleon ha uppmanat Alexander att
erövra Finland för egen del.
|