|
År
1814 –
Fred
på kontinenten, Norge blir vårt, handeln blomstrar, men…
Handel
Tyvärr
saknas uppgifter om den svenska handeln med utlandet för detta år. Det
verkar dock som handeln med det numera fria Finland har kommit igång på
allvar. För att förhindra att tullinkomster går statsmakterna ur händerna
utfärdas i slutet på januari en kungörelse angående skyldighet, att
icke på andra ställen, än där tullkammare finns, verkställa
lossning ur fartyg och skutor, som från Finland till Sverige ankommer
med varor.
Vidare
kungjordes att det åter var möjligt att handla med växlar på staden
Hamburg nu när kriget hade slutat.
Den 6 juli
kom en kungörelse angående Ostindiska kompaniets upplösning. Detta
innebar att handeln nu åter var fri på Ostindien för var och en som
vill delta.
När freden
med Norge väl slutits beslutades att handeln skulle öppna i full skala
mellan de två länderna. Därför kom redan den 29 augusti en kungörelse
om obehindrad spannmålsutförsel till norska hamnar.
Näringsväsende
Kronprinsen
sänder, i avsikt att förädla fåraveln i Sverige får av ädlare
raser, inklusive herdar, från Rehndalen hem till Sverige.
Ett flertal
slussar i Hjälmarekanal hotar att rasa samman. Slussverksbolaget återlämnar
kanalen till staten
Kraven på
säkrare transporter har stigit inom landet.
En kungörelse utfärdas i slutet på mars angående ett nogare bestämmande
av förpassningsskyldigheten på varor i trafik mellan inrikes orter.
I mitten på
maj kommer en förordning om järnvräkeriet i riket, gällande
besiktning av stångjärn, tackjärn och manufaktursmide. Den 30 juni
kommer en kungörelse om lindring i tullen för järn, som utföres till
utrikes ort. Detta verkar, i kombination med den svaga valutan,
stimulerande på den svenska exporten av järnvaror. Exportökningen
blir hela 117 772 skeppspund till och med 1815.
Den 25 juli
rapporteras från England att George Stephensson's lokomotiv Mylord
dragit åtta tungt lastade vagnar med en fart av
10 km
i timmen.
Finanser
De
oproportionerliga sedelemissionerna i förening med de ökade utgifterna
för kriget har gjort att inflationen var högst påtaglig. Alla priser
steg. Valutakursen i förhållande till utlandet, ex. Hamburger Banco, försämrades
avsevärt. Trots detta förmådde inte exporten öka på samma sätt som
i en modern ekonomi eftersom denna hölls tillbaka av förordningar och
exportavgifter. På grund av inflationen drabbades så småningom
svenskarna av ekonomiska svårigheter. För de personer som levde på
inkomst i penningar, dvs. kapitalister, löntagare, pensionärer och
andra räntetagare, betydde prisstegringen att värdet på deras bestämda
penninginkomst minskade år från år. För låntagare tvärt om, dvs.
att deras skuld minskade i värde år från år.
Den ökade
penningmängden till följd av sedelemissionerna gjorde till en början
att det blev lätt att låna pengar till bland annat nyodlingar via de
tidigare nämnda Diskonterna. Eftersom priserna var i stigande kastade
sig nu många in i spekulationer. Mark som kunde köpas billigt kunde säljas
för en högre pris någon tid senare. Eftersom jorden var den tidens
viktigaste resurs och dessutom tämligen okänslig för de utländska
konjunkturerna sökte sig mycket investeringsvilligt kapital dit. Den
rikliga tillgången på pengar och lyxbetonade varor från utlandet
gjorde att pretentionerna steg och såväl arbetslöner som övriga
kostnader följde efter. Men bakslaget kom ”som ett brev på
posten”, För jordbrukets del inträffade detta i samband med de dåliga
åren mellan 1811 och 1813. Därefter var krisen inom jordbruket ett
faktum och ingen vill längre låna ut pengar till köp av jord. Framför
allt inte med den inflation som då rådde. Som exempel kan nämnas
att utmätningsmålen mer än fördubblades i Uppsala län; från 617 år
1811 till 1 445 år 1814. Liknande förhållanden torde ha rått även
inom andra län. Ingen ville längre köpa jord utan hemman bjöds ut
till halva inköpspriset eller därunder och även spannmålen faller i
pris – från 1812 till 1815 med omkring 30 %.
Det
investeringsvilliga kapitalet sökte sig däremot till handeln med
utlandet vilket innebar att importen ökade än mer och priserna steg.
Dessutom exponerades landets ekonomi i större utsträckning för de
prisfluktuationer som förekom i utlandet.
Utrikeshändelser i korthet
Efter en förhandling
i Kiel, natten mellan den 14 och 15 januari inser den danske konungen,
Fredrik VI, att läget är hopplöst. Ingen hjälp finns att vänta från
de franska allierade och under påtryckningar från Tsar Alexander och
kronprins Karl Johan ansluter han Danmark till koalitionen mot
Napoleon och avträder Norge till Sverige. Fredsfördraget
undertecknades kl. 03.00 på morgonen den 15 januari. Som ersättning
för sin accession till de allierade erhöll konungen av Danmark 1 000 000 rdr
och skulle av Sverige, såsom ersättning för Norge, få svenska
Pommern med Rugen.
Den 25
januari utställdes en generalorder till alla svenska förband att
fientligheterna med Danmark skulle upphöra vid alla gränser.
Den 8
februari utfärdade den svenska regeringen en proklamation till norrmännen
där de underrättades om de svenska avsikterna med Norge. Det yttersta
syftet var att lyfta landet till en högre grad av självständighet med
egen representation, lagstiftning och finansväsende. Norges främsta män
skulle få framlägga förslag till en efter landets behov lämpad
statsförfattning, vilande på grundsatsen om egen representation och
egen beskattningsrätt. Till generalguvernör utsågs fältmarskalken H.
H. von Essen som sedan 1812 varit den, vid Norska gränsen förlagda,
svenska observationskårens befälhavare.
Den 27
februari kungjordes freden mellan Sverige och Danmark i alla svenska
kyrkor. Lovsånger sjöngs och glädjesaluter avfyrades.
Dock kunde
man den 14 mars i Stockholmstidningarna läsa att den Norske prinsen,
Kristian Fredrik, vägrade lyda Konungen av Danmarks order att överlämna
Norge till Svenskarna.
Nere på
kontinenten rasade kriget för fullt men Napoleons krigslycka hade nu vänt.
Den 30 mars tvingades den franska huvudstaden Paris till kapitulation av
de allierades invasionsarmé. Napoleon abdikerade den 3 april.
Vintern släppte
inte greppet om norden detta år. I början på april var det så pass
kallt att man hade gått över med en boskapshjord från Landskrona över
Öresund till Köpenhamn och lastade slädar körde dagligen mellan städerna.
De svenska
planerna mötte oväntat motstånd i Norge. Den 10 april öppnar en till
Eidsvold inkallad riksförsamling. Där upprättas en ny norsk författning
och där hålls kungaval. Den 17 maj utropas den danske prinsen Kristian
Fredrik till Norsk kung. Denna uppstudsighet mot Sverige blev dock ett
misslyckande. Ingen makt i Europa ville erkänna Norges suveränitet
varför prinsen tvingades börja tänka på sitt tillbakaträdande.
I kyrkorna
utbasunerades en kungörelse av den 12 april om en allmän blockad,
tills vidare av kungariket Norges hamnar. Svenska undersåtar fick
tillstånd att utrusta och utnyttja kaparfartyg under den tid som
blockaden av Norge skulle vara. Alla fartyg oavsett nationalitet som var
destinerade till eller från Norge skulle utgöra lagligt pris för vårt
land.
Den 25
april kunde man i stockholmstidningarna ta del av utförliga
beskrivningar om hur de allierade arméerna tågat in i Paris med
kejsaren av Ryssland och konungen av Preussen i spetsen och under innevånarnas
jublande glädjerop. Det avlossades glädjesaluter och folket ropade hänfört:
”Vive notre roi. á bas l’émpereur.
Den 30 maj
undertecknas den första s.k. Parisfreden. Vid denna tidpunkt är dock
Karl Johan på återtåg hem med de svenska trupperna, efter att
personligen ha gjort ett besök i Paris. Det sista i hans liv. Totalt
har svenskarna inte förlorat mer än 1 200 man under detta, det sista,
svenska fälttåget på kontinenten.
Kriget mot
Norge inleddes den 26 juni. Sverige tågade in i Bohuslän. Den svenska
hären var vältränad och under god ledning. De norska styrkorna övermannades
och vapenstilleståndet proklamerades den 14 augusti i konventionen och
stilleståndsfördraget i Moss. I princip gick detta ut på att fred
mellan Sverige och Norge slöts, samt de senares förening med Sverige.
I slutet på
september rasade en svår storm utanför Landsort i Södermanlands skärgård
och många fartyg med destination till Stockholm förlorades i det hårda
vädret.
Karl XIII
väljes till Norges Konung den 4 november.
Den 13
december befanns landet vara i en sådan allvarlig finansiell situation
att ett brev och påbud till samtliga Sveriges Rikes Ständer utgick angående
en urtima riksdag den 27 februari nästkommande år 1815. Dessutom var
det av yttersta vikt att man började lösa integrationen med det Norska
riket.
Antalet
innevånare i det egentliga Sverige år 1814 är 2.438.241 vilket
motsvarar en tillväxt från föregående år med 0,59 %
Skördeomdömet
för 1814 är 3,5 som indikerar en bra skörd (periodens
genomsnitt = 2,6) (medelskörd = 3,0)
I
Stockholm var medeltemperaturen för året
4,4°C
(periodens genomsnitt
5,4°C
). Årsnederbörden var
406 mm
. (periodens genomsnitt
488 mm
.)
Stockholms
kallaste dag för perioden 1800 – 1820 uppmättes detta år, nämligen
-32°C
, den 20 januari
nästa
|
