|
År 1803
– Det mullrar i öster…
Handel
I avsikt att säkerställa de viktiga och allt mer betydande
tullintäkterna bildades ett fristående tullbolag. Dels hade den svenska
staten fått vidkännas stora förluster av tullintäkter genom försnillning
och smuggling under tidigare år, dels hade beroendet av en säker
kapitaltillförsel genom tullintäkterna ökat genom att dessa direkt kom att medverka till finansieringen av myntrealisationen. Den svenska
organisationen för tullindrivning utarrenderas till ett bolag vars chef
blev greve Samuel af Ugglas som tidigare drivit
Generaldiskontkontoret förtjänstfullt.
Näringsväsende
Hushållningssällskapen bildades i Örebro län och i Värmland.
De tillkom för att främja villkoren för lanthushållningen och för
att utveckla näringarna på landsbygden. De första sällskapen bildades
redan 1791 på Gotland och 1797 i Åbo.
Till förbättrande av penningtillgången i södra Sverige
bildades i februari ett diskontkontor i Malmö. Oktrojen löpte på 15 år
och fonden blev 100 000 rdr vilket innebar att cirka 200 000 rdr nu
tillgängliggjordes
på den Skånska marknaden.
En förordning om enskifte i Skåne utfärdades i mars.
I juni kom en förordning som visade på en ambition att
rationalisera bort de mindre bruksenheterna inom stångjärnsproduktionen.
Inga härdar fick privilegieras som understeg 450 skeppspund.
Finanser
|
För att inte myntrealisationen skulle gå i stöpet var nu regeringen
tvungen att skaffa fram 1 800 000 rds vilket skulle ställas till bankens
förfogande. I detta läge såg man ingen annan råd än att tillgripa försäljning
av staden Wismar med omnejd. Wismar i nordtyskland ägde ingen större
betydelse för Sverige längre, särskilt som stadens befästande var förbjudet
sedan fredsslutet med Danmark 1720. En som hade så mycket större
intresse av att komma över staden var däremot hertigen av
Mecklenburg-Schwerin. Denna stad hörde till ett av de högst prioriteradeönskemålen från hertigen när det gällde att fastställa ett skadestånd
för den spruckna förlovningen mellan Gustav IV Adolf och prinsessan
Louise Charlotte av Mecklenburg-Schwerin. |
|
| Här fanns alltså ett gyllene
tillfälle att tillskansa sig det saknade beloppet. Förhandlingar hade i
och för sig, genom J. C. Tolls försorg, pågått sedan 1801, men något
pris hade inte blivit fastställt. Man enades slutligen om summan 1 250
000 rdr Hamburger banco i.
Detta säkerställer den Svenska myntrealisationen. En delsumma inbetalas
den 19 augusti och den 23 augusti tar realisationen sin början under
gynnsamma förhållanden. Riksgäldskontorets skuldbörda reducerades till
ungefär hälften och kom därefter att bestå av i huvudsak utländsk
skuld. Genom kontorets förhöjda inkomster kunde avbetalningen försiggå
relativt ostört. För statsverket var realisationen en efterlängtad lösning.
Denna kom nu att innebära att alla skatter som hittills betalats i riksgäldssedlar
efter namnvärdet, det nominella värdet, numera skulle utgå i bankomynt
eller riksgäldssedlar beräknade efter en realisations kurs. För ”di
Svenske” näringsidkarna var den återvunna stadgan i myntsystemet
synnerligen välgörande. |
Men rikets bekymmer med själva myntrealisationen hade
Gustav IV Adolf lämnat därhän. Redan den 25 juli hade han anträtt en
resa till de tyska staterna, främst Baden, där drottningens farfar,
kurfursten Karl Fredrik bodde på sitt slott i Karlsruhe. Resan tog dock
sin tid. Inte förrän i september anlände kungaparet till sitt resmål.
Utrikeshändelser i korthet
Händelserna vid Aborrfors fick nu sina konsekvenser.
I januari hördes muller österifrån när den nyutnämnde ryske
rikskanslern lät meddela att Ryssland vägrade att acceptera handlingen
och hävdade att ”tsarens ära förbjöd honom varje reträtt i gränsfrågan”.
En skarp not avlämnades av Rysslands chargé d’affaires i Stockholm.
Den svenska regeringen sammankallades och man bestämde sig för en sansad
och hövlig hållning gentemot den mäktige grannen. Sverige föreslog i
detta läge att man skulle tillsätta en gränskommission.
I februari överlämnade den engelske ministern i Stockholm
en not som meddelade att Sverige inte kunde påräkna någon ersättning i
konvojfrågan.
En skarp diplomatisk konflikt tog sin början mellan
Frankrike och England; - Europa höll andan…
Samtidigt sysselsatte sig Gustav IV Adolf med sina
legitimistiska bryderier över Napoleons förehavanden och översände
till de svenska ministrarna i Wien och London ett brev där han uttryckte
sitt ogillande över att Napoleon tänkte antaga titeln; Majesté
consulaire, och därmed legalisera revolutionen och ge sig själv en värdighet
av kejsare.
Dispyten mellan England och Frankrike hårdnade… Vid ett möte
mellan Bonaparte och den brittiske ambassadören i Paris utspelade sig en
upprörd scen där den förre beskyllde England för att vilja bryta 1802
års fred. Han utbrister rasande: ”Malta eller krig och ve den som kränka
traktaterna!”
Den 9 april kom svaret till svenskarna från Ryssland. Man lät
sitt sändebud i Stockholm avlämna en not med en begäran att den Svenska
regeringen skall låta ryssarna reparera den omstridda bron. Förövrigt vägrade
man att tillmötesgå svenskarnas begäran om tillsättande av en gränskommission.
I själva verket var denna not avsedd att framkalla en reaktion från
svensk sida som skulle ge ryssarna förevändning för ett ryskt väpnat
anfall på Sverige. Gustav IV Adolf var benägen att vägra ryssarna deras
begäran och därmed gå i fällan, men hans rådgivare lyckades övertyga
honom att gå med på ryssarnas krav och dessutom dra in gränsvakten vid
Kymeneälv.
De svensk-franska relationerna försämrades allt mer och i
april lät Bonaparte hämta hem sin franske minister i Stockholm och ersätta
honom med en chargé d’affaire.
I maj inträdde krigstillstånd mellan Frankrike och
England. Engelsmännen insåg nu vilken betydelse Sverige kunde få för
landet vid en eventuell kontinentalspärr. Ersättningen i konvojfrågan löstes
efter fem års fruktlösa reklamationer och de båda konvojerna ersattes
till sitt fulla värde. Kontrabandbegreppet ändrades också så att
konfiskationsrätten för beck, harts, tjära, skeppsbyggnadsvaror m.m.,
ändrades till förköpsrätt. Våra absolut viktigaste exportvaror; sill,
stångjärn, bräder, plank och stål undantogs från såväl konfiskation
som förköpsrätt.
Antalet innevånare i det egentliga Sverige år 1803 är
2.388.619 vilket motsvarar en tillväxt från föregående år med 0,69 %
Skördeomdömet för 1803 är 4,0 vilket indikerar en bra
skörd (periodens
genomsnitt = 2,6) (medelskörd = 3,0)
I Stockholm var medeltemperaturen för året 4,8°C
(periodens genomsnitt 5,4°C
). Årsnederbörden var 498 mm . (periodens genomsnitt 488 mm.)
nästa
[i]
Den svenska valutan internationella referensvaluta var sedan slutet av
1600-talet Hamburger banco.
|
