Malms socken, började vid den här tidpunkten även kallas för "Stora Malm". 

   Och se, när vi passerat över gränsen, och nogsamt stängt grinden, så kom sexman på Fogelö rote emot oss och ville veta vad vi hade där att göra… - Ja, en vill ju veta vem som luffar omkring, Dä så my löskert som stryker kring i disse eländie tider.
Nåväl, vårt uppdrag ville vi inte röja för honom, utan vi lovade att vi bara skulle ta oss igenom socknen fortast möjligt och inte vara till något större besvär. Respass hade vi förstås, men det blev en liten palaver, med den gamle ordningsmannen. Vi slog oss dock ned vid dikesrenen och bjöd på en pris snus och en sup därtill. Självfallet lovade vi dyrt och heligt att lämna trakten innan aftonklockan slagit och inte ligga socknen till last. Vi slog oss i slang med den tandlöse gamle hedersmannen. Gubben kunde väl vara runt de sextio och han verkade väl så nöjd med att ha blivit undfägnad. Han smackade belåtet och dreglet från snuset rann så sakta ner över underläppen medan ansiktet sprack upp i ett brett leende…  
- Jasså ni köm från ”tjockskalla” i Valla, sa han med ett flin. Ack ja…, sedan fortsatte han utan vidare, - Dä ska hölls ting i morn ve Stensjö, å ja ska dit, alles säkert. Jo dååå.. Då skall Göran Person i Foglöstugan, dän luvern, ransakas. Å dä va allt ja söm satte dit an. Nu sitter han på vatt’n å brö i gäldstugan, jaha ja, jo, dä blir mycke folk på krogen kan tänkas…

Som svar på på vår fråga om vad som föranlett häktningen fick vi bara ett otydligt morrande… Men vi uppfattade att en stöld hade begåtts och att vidare straff borde avtjänas på häktet i Nyköping. Emellertid ville vi nu lämna den gamle och rida vidare längs vägen upp mot kyrkan. 
Det var rätt livlig trafik på vägen och vi möte snart en smålänning som kom vägen fram med en kärra, lastad med allehanda husgeråd. Där fanns bland annat beckpannor och kittlar. Han hade besökt marknadsplatsen i Stensjö och var väl nu stadd mot Malmköping, liksom ”västgöten” i Ramsta. Hans lilla lurviga häst trippade vägen fram. Själv gick han nynnande bredvid med kritpipan hängande i mungipan. Hans fridsamma leende avslöjade att han haft en god dag. En kraftig rottingpiska hängde från höften.  

Uti syster ”Malms” socken bor 2 303 personer som är fördelade på 294 hushåll. Kongliga Södermanlands Regementes Lifkompani har 22 huvudrotar, fördelade på nummer 1 - 30.

Malmsborna kallades allmänt för ”Malms Baroner” eller ”Malms Drönare” av de mer spefulla. Någon nämnde även ”Malms Grisar” men det var måhända mer i affekt.  I socknen bodde detta år 3 adelsmän med familjer och sammanlagt 7 adliga ynglingar. Det fanns 146 bondehemman, ett sjuttiotal torparhushåll och några backstusittare. Enligt våra informatörer har inga allvarligare epidemier eller sjukdomar grasserat under året.

Hon är en av de rikare socknarna bland de åtta. Utan tvekan av den anledningen att hon inom sina gränser hyser den store jordägaren David Gotthard Hildebrand. Därmed inte sagt att alla är välmående och mätta i socknen. Nej här led man nöd som överallt annars. Svältens ansikte var alltför vanligt, inte bara hos dagsverkstorparna utan ibland även hos arrendatorerna av de gods och gårdar som hörde till Ericsberg.  

Socknens terräng utgörs av tvänne skogbeklädda mjuka åsryggar som löper jämsides från den stora landhöjden i Kolmården. I söder finner man något berglänt terräng men i norr en omväxlande natur med åkerfält, skogar och kullar. Längst i norr möter Näsnarens vikar. I denna, den sydligaste av socknarna har man utnyttjat det vattensystem som kommer nordväst ifrån Vingåkerssocknarna. Redan vid Djulö har man lyckats tämja den och anlagt en vattenkvarn där vattnet från Duveholmssjön leds över i Djulösjön. Fallhöjden är styvt en meter, men det räcker. Därefter sträcker sjösystemen österöver och efter några näs och sund är man ute i Forssjösjön. I Forssjö har ägaren av Ericsberg anlagt ett järnbruk som utnyttjar kraften i de vattenmassor som via Forssjöån faller ut i Kårtorpssjön drygt  2 meter under föregående sjös yta. Denna övergår sedan i Eriksbergssjön som i sin östra ände rinner ut i Åkforsån. Där ligger Sörmlands största säteri Eriksberg. Vid Julforssa har man anlagt både kvarn, såg och en ämneshammare

Av stora gårdar måste naturligtvis Ericsberg omnämnas som ensamt kontrollerar 6 1/8 mantal, dessutom, genom säterierna Kaflinge, Stenta, Öster Djulö vid Djulösjön, Gersnäs och Cathrineholm vid Näsnaren tillsammans med en stor del skogshemman i de södra bygderna, kontrollerar man nära 53 av socknens 69 5/8 dels mantal. Förutom arealerna i Stora Malm har man även intressen i socknarna Floda och Julita.

Men andra gårdar av rang finns inom socknens landamären nämligen säterierna Stora Djulö och Dufveholm.

Efter några minuters maklig ritt nådde vi fram till byn Öja som utgör ett kronohemman om ungefär två mantal. Där ligger även prästgården, som under början av 1700-talet även utgjorde den värdsliga maktens boning enär Oppunda Härads Tingsställe var förlagt dit.

Strävan, som syns på den östra väggen på Johan Peringskiölds teckning ovan, antages ha tillkommit för att stödja det vid branden skadade koret, den saknades nämligen vid vårt besök. Under senare delen av 1700-talet utvidgades kyrkan på bekostnad av ägarna till Ericsberg som dessutom skänkt orgelverk och en altartavla, bland annat tillkom den nya kyrkogårdsmuren, redan 1714, och ryttmästare Hildebrand lät även bygga ett gravkor. Från 1777 har ägaren av Eriksberg patronatsrätt.

Utifrån kyrkbacken i Malms socken finns ett vägsystem som sträcker sig ut över bygden. Landsvägen mellan Nyköping och Örebro passerar här, och den delen som leder österut är även kyrkväg för patron Hildebrand på Ericsberg. Den omges av en skön allé till prydnad och skydd för resande. Ett system av vägar löper västeröver via Stensjö by över skogarna och ansluter till landsvägen som går från Kolmårdslandet upp emot Sätra Gästgivargård i Östra Vingåker. De här vägarna passerar Forssjo by och bruk, Remröds by, hemmanet Björnkälla och torpet Björnmon lite längre upp i skogen, därefter gör vägen en båge norr om Hönstorpasjön och vidare in mot Strångvik i grannsocknen. Sedan bär det av söderöver ned förbi Ändebols gård och därefter ut på näset mellan Malmsjön och Fjälaren och ned till gyttret av stugor kring Malmsås Gästgiveri. Sedan fortsätter den upp mot kolmårdshöjderna, passerar torpstugan Porten och försvinner vidare in i Finspongs län där närmsta gästgiveri finns i Simonstorp.

Dessutom finns ett flertal socken- och stickvägar, mellan hemman och torp som inte underhålls kontinuerligt av bönderna, men väl av brukarna. 

Åt nordost leder ett antal vägar in i Lerbo socken.

Till Stensjö har nu Oppunda Härads Tingsplats flyttats efter en kortare sejour å Ramsta Gästgiveri i Skyllinge. Där finns även en marknadsplats med gästgiveri och krog vilket också har inneburit att det i Malms socken samlats en större andel hantverkare än i de omgivande socknarna.

Vi håller vårt ord till den gamle sexmannen och lämnar därför Stora Malm, genom att följa vägen från Stensjö tingställe och gästgiveri norrut mot Saltorp, där vägen vi följer svänger sydvart ned genom en allé mot säteriet Stora Djulö. Detta är riksrådet Porse Geets gamla gods, nu i kammarherre Carl Hildebrandsson Ugglas ägo. Här har denne anlagt ett stort bibliotek, en vacker trädgård och ett schäferi. Vi skrittar förbi de vackra åbyggnaderna som ligger i eftermiddagssolens värme. I trädgårdarna arbetar mäster själv med ett stort antal hjon och dragare. Vägen vi rider fortsätter förbi Djulökvarn och vidare ut ur Malms socken. Backstugan norr om vägen, alldeles vid gränsen kryllar av ungar som stojande springer mot gränsgrinden när vi närmar oss. Instinktivt känner vi i fickorna efter några lösa mynt som vi kan överlämna till de små giriga händerna… Snart är vi inne i Östra Vingåker. 

Hernbloms Bokförlag, Kyrkvägen 3, S-643 60  Julita, tel: +46 150 913 77, mobile +46 708 213 777