Oktober, October, Slaktmånad

October, har sitt namn av det latinska ordet "octo" som betyder åtta eftersom denna månad var den åttonde i det gamla Romerska året. Den är dock den tionde i det Julianska året. Det svenska namnet "Slaktmånad" kommer av att vid denna årstid brukar boskap slaktas mer än vanligt till förråd för vintern.

datum
förekommande beteckningar på runstaven

1.
Remigius/Remigii dag: 1) en biskopshatt
R är latin och kommer av ett ord som betyder "roddare". R var biskop i Rheims i Frankrike och döpte konung Chlodvig år 496 jämte flera tusen Franker samt smorde honom sedermera till konung. R, kallad Frankernas apostel, avled år 545 vid 96 års ålder.

4.
Frans/Francisci dag: 1) en fisk (tid att fiska), 2) ett kloster, 3) en bröstbild, 4) ett kors, 5) en bok (allt syftande på Franciscus)
F är ett forntyskt namn och betyder "fri" eller "fri man". Denna dag har sitt namn efter den ryktbare "Franciscus av Assissi" från Italien. Han var en rik köpmans son och föddes 1182. Uppfostrad till att fortsätta faderns yrke, men under läsning av Nya testamentet, särskilt av berättelsen om lärljungarnas utsändande utan timliga håvor och anspråk, kom han inte endast till allvarlig besinning utan även till den åsikt att en god kristen borde förkasta alla jordiska ägodelar. Han sade därför farväl till föräldrahuset, sålde allt vad han ägde och iklädde sig munkdräkt. Från år 1208 vandrade han omkring och predikade bot och bättring, uppskattad av somliga, men av andra bespottad som en vansinnig. Den då mäktiga påven "Innocentus III" högaktade den besynnerlige mannens enfald och ödmjukhet och lät honom därför fortsätta sin verksamhet. Många likasinnade samlade sig kring Franciscus och förenades av honom till ett munksällskap kallat "Franciskanerorden", eller efter sin dräkt "Gråbröder" eller "Gråmunkar". År 1223 stadfästes munksällskapet av Påven, som gav medlemmarna oinskränkt rätt predika bland folket. De blev, på samma sätt som de tidigare nämnda "Dominicanerna" s.k. "Predikaremunkar" och eftersom de heller inte skulle besitta egendom benämndes de ofta för "Tiggaremunkar" eller "Barfotamunkar". Franciscus dog 1226 och förklarades för ett helgon.

7.
Birgitta/Britmässan: 1) en ullkarda (ullen bör nu beredas till spånad), 2) ett kloster, 3) en bok, 4) en bröstbild (allt syftande på Birgitta)
B är ett fornnordiskt namn. Betydelsen är "lysande". Enligt somliga kommer namnet av "Birger" med betydelsen "borgvårdare eller vårdare", det förkortas vanligen Brita eller Britt. Dagen har sitt namn efter Sveriges förnämsta helgon, Birgitta, som föddes på Finsta gård i Uppland omkr. år 1303. Han var dotter till lagmannen Birger Persson - som förövrigt påstås vara stamfader till Brahesläkten - och Ingeborg, dotter till Birger Jarls broder, lagman Bengt och dennes hustru Sigrid. Hon blev tidigt moderslös och kom därefter att vistas hos sin moster "Ingrid på Aspenäs", där hon, liksom i föräldrahemmet fostrades i allvar och gudsfruktan. Det berättas att fru Ingrid en natt gick hemligen in i Birgittas sovkammare. Hon fann henne då liggande vid sängen, bedjande framför ett krucifix. Då mostern trodde att detta var av barnslighet, sade Birgitta: "Jag skall lova honom, som alltid plägar hjälpa mig, nämligen den korsfäste, som jag nyss har sett." 13 år gammal gifte sig Birgitta, enligt faderns önskan, med lagmannen i Närke, Ulf Gudmarsson. Denne var en yngling, gudfruktig och rättvis. Då de varit gifta någon tid övertalade Birgitta honom att tillsammans med henne göra en resa till Jacobs grav i Spanien. Hemkomna levde de sedan i många år tillsammans och fick åtta gemensamma barn. Därefter ingick herr Ulf som munk i Alvastra kloster och dog där. Efter mannens död vistades Birgitta någon tid i Magnus Smeks hov, men drog sig snart tillbaka till sina egendomar där hon mer och mer kom att ägna sig åt andaktsövningar. I detta sammanhang erfor hon även flera uppenbarelser. Enligt den tidens sed förde hon även ett strängt levnadssätt, fastade och späkte sin kropp, bar grova kläder och idkade mycken välgörenhet mot de fattiga. 1346 for hon till Rom och levde där i många år, då hon under tiden besökte en mängd heliga platser i landet och kom att utmärka sig för givmildhet och gudsfruktan. Hennes anseende som en from kvinna växte. 1372 for hon tillsammans med tre av sina barn på en resa till Jerusalem och höll där andakt på många heliga platser i Palestina. Strax efter sin ankomst från Jerusalem avled hon i Rom år 1373. Hennes lik fördes med mycken högtidlighet till Wadstena, där Birgitta före sin avresa till Rom hade stiftat en egen munk och nunneorden, kallad "Den helige Frälsarens orden". Denna orden blev känd över det katolska Europa och hade sitt säte i Wadstena. Hennes dotter Catharina blev utsedd till föreståndarinna. Birgitta blev år 1391 högtidligen förklarad för ett helgon och hennes högtid, kallad "Britmässan", firades årligen under hela den katolska tiden med stor högtidlighet.

9. Dionysius: 1) ett träd och en spade (syftande på tiden för trädplantering), 2) en fågel (flyttfåglarnas avfärd mot söder)
D är grekiska och betyder "Dionysos tillhörig". Denna dag har sitt namn efter en rådsherre i Athen, som av aposteln Paulus användes till kristendomen och sedan blev Athens förste biskop och slutligen led martyrdöden. En annan Dionysii predikade evangelium i Frankrike, där ett kloster, Sanct Denis, är stiftat till hans ära. Till märkvärdigheterna om Dionysius hör även att man påstår sig äga hans ben, särskilt hans huvud, i tre kyrkor. Dels i ovannämnda klosterkyrka, dels i en kyrka i Paris och dessutom i Regensburg i Tyskland. En tredje Dionysius blev märkvärdig därför att han införde bruket att räkna åren från Kristi födelse.

14.
Calixtus/Calixti dag: Tiden mellan d. 14 april, eller "första sommardagen", och d. 14 oktober är ett halvt år. Därför kallades denna dag tidigare för "första vinterdagen". Den utmärks på runstaven med: 1) ett bart träd (lövfällningen), 2) två fiskar i nät, 3) en vante
C, eller rätteligen Callistus, är grekiska och betyder "skönast" eller "bäst". Denne var biskop i Rom från 219 -222 och skall ha dött i fångenskap. Det påstås att han påbjudit de fyra stora bönedagarna i mars, maj, juli och oktober.

18. Lucas/Evangelisten Lucas dag: 1) en oxe (slakttiden), 2) ett liggande svin, 3) en bänk, 4) en yxa (syftande på slakttiden), 5) en bok, 6) en kyrka, 7) ett oxhuvud (Lucas sinnebild)
L är latin och kommer av ett ord som betyder "ljus" och betecknar "den som är född i dagningen". Evangelisten Lucas föddes i Antiochia i Syrien av hedniska föräldrar, men antog först judendomen sedan kristendomen. Lucas var en bildad man och var till yrket läkare. Han var Pauli förtrogna vän och mångåriga medarbetare och följeslagare ända till den andra fångenskapen i Rom. därefter är Lucas sista öde dock höljt i dunkel. Sitt evangelium skrev han år 62 och därefter apostlagärningarna, bägge för en förnäm romare "Theopilus". Lukas evangelium utmärker sig genom mera ordning i ämnena och en utförligare berättelse om Jesu ungdom än vad de andra evangelisterna presterat. Man anser att hans avsikt varit att försöka framhålla Jesu höga känsla för människokärlek och empati.

21. Ursila/Elva tusen jungfrurs dag: 1) en jungfru, 2) många kors (syftar på de 11 000 jungfrurna), 3) en pil eller skäkta, 4) en hoprullad fana (årets härnadståg skulle vid denna tid vara avslutade)
U är latin och skall rätteligen vara Ursula, vilket betyder "liten björninna" Hon påstås ha varit en av de elvatusen jungfrur om vilka sagan lyder: En småkonung i England , vid namn "Conor", intog landskapet Bretagne i Frankrike och fördrev dess inbyggare. Till hustrur åt sig och sina krigare lät han från England hämta 11 000 ogifta kvinnor, bland dem "Ursula", som han utsett till sin egen hustru. Men fartyget som skulle transportera dem över kanalen led skeppsbrott och drev i land på tyska kusten. Där blev de överfallna av sjörövare och slutligen mördade eftersom de inte ville bli deras hustrur...

28. Simons och Judæ dag: 1) en slaga (trösktiden är inne) 2) ett spjut eller 3) en lans eller 4) ett svärd (syftande på apostlarnas martyrdöd)
Denna dag firades till åminnelse af Simon Jelotes (eller Ivraren) och Judas Thaddeus, två av Jesu tolf lärjungar. Det berättas att Simon predikat kristendomen i Mesopotanien och slutligen Persien. Judas däremot förkunnade Kristi lära i flera länder, och Armenierna kallar honom för sin apostel. Han skrev bland annat ett sändebrev till alla kristna vilket finns att läsa i Nya Testamentet. Slutligen skall han, tillsammans med Simon ha lidit martyrdöden i Persien, vilket skedde år 71.

källor:

Bilder ur Sveriges Folklif, Flodins förlag, Stockholm 1860.
Läsning för Sveriges allmoge, Härnösand 1866

nästa