November, vintermånad

November, har sitt namn av det latinska ordet "novem" som betyder nio eftersom denna månad var den nionde i det gamla Romerska året. Den är dock den elfte i det Julianska året. Det svenska namnet "Vintermånad" kommer av att vintern vanligen börjar under denna månad.

datum
förekommande beteckningar på runstaven

1.
Alla helgona dag: 1) upp- och nedvänd båt, 2) en kyrka, 3) några kors
Infaller på en söndag och firas även då, om den är en söndag, annars på nästkommande söndag. Bakgrunden till denna dag är att påvarna införde efter hand allt flera åminnelsedagar efter namnkunniga personer, helgon eller martyrer vilkas dagar skulle firas mer eller mindre högtidligt. Därav har varje dag under året fått sitt eget namn. Så småningom översteg dock antalet helgon årets tillgängliga dagar... Då beslutade man sig för att utse en dag då alla helgon skulle firas, höga som låga, kända som okända. Detta beslut fattades av "Bonifacius IV" som var påve mellan 608 - 615, och dagen utsågs till den första novemberdagen. Ursprunget till att fira högtidsdagar för helgon är att söka i romarnas hedniska religion. De dyrkade ett stort antal gudar och gudinnor av olika värdighet. Var och en av dessa hade sin egen högtidsdag som firades, om inte av hela folket, så av vissa familjer och släkter. När man införde den kristna läran i romerska riket var det inte möjligt att utrota dessa hedniska gudstjänster på annat sätt än att i stället för gudar och gudinnor införa helgon och kristna martyrer som gjort sig förtjänta av att kommas ihåg. Följden blev att den katolska religionen blev överfylld av helgonadyrkan.
Vid Lutherska reformationens införande i Sverige vilket skedde gradvis med början 1524 och avslutades omkring 1527 då de kyrkliga egendomarna och ämbetena avrustades, avskaffades all helgondyrkan. Därför skulle man heller inte fira deras åminnelsedagar. Blott en enda helgondag bibehölls och denna var den första november. Som läsaren av denna lilla "erinran om runstavar", märker hade dock de gamla traditionerna stor makt över folket såväl i Sverige som i romarriket tusen år tidigare.

2.
Alla själars dag/Själedagen: 1) ett halvt kors, 2) en cirkel med många ansikten (de döda), 3) en flygande svan (Svanarna lämnar landet och deras sörjande svanesång klagar över solens bortgång)
Sedan alla helgons dag hade blivit firad dagen innan, firade man nu åminnelsen av alla saligen döda under året. Denna dag hängde ihop med katolska kyrkans åsikt att de levande genom sina böner kunde mildra skärseldens kval för de döda. En åsikt som saknar allt stöd i bibeln varför högtiden avskaffades av protestanterna. Men namnet "själedagen" lever kvar i vissa familjer fortfarande.

6.
Gustaf Adolph: på många runstavar en spira...
Dagen har sitt namn efter en av landets mest berömda konungar som stupade denna dag år 1632 i Lützen. I det moderna Sverige kan man hos städernas sockerbagare denna dag inhandla bakverk som åminnelse om detta.

11.
Mårten Biskop/Mårtens dag: 1) en gås, 2) en kalk, 3) en biskopsmössa
Denna dag har sitt namn efter den ryktbare "Helige Martin", som föddes till hedning och först blev krigare och sedan munk och slutligen, år 375, munk i Tours i Frankrike. Han var en nitisk befordrare av kristendomen och munkväsendet. Han avled i ett kloster omkr. år 400. Under ett gästabud ska den Romerska kejsaren en gång ha satt den helige Martin vid sin högra sida och låtit bjuda honom bägaren först, för att sedan få den direkt ur kejsarens hand. Denna "oskyldiga" omständighet gjorde att katolikerna utsåg Martin till drinkarnas skyddspatron. Hans fest firades därför, förr i tiden, inte bara med gudstjänst utan även med gästabud och dryckeslag. Då åts s.k. "Mårten Gås" som har sin grund i att de andliga vid den här tidpunkten fick ta emot fina tiondegäss och höns från allmogen. Mårtens "skål" blev då ofta dessutom drucken. Runstaven betecknar denna dag med en gås. I en gammal beskrivning över runstaven bifogas därför följande förklaring. "Gåsen betyder vinterns ankomst, och de gamle plägade offra jorden en gås, av vilkens bröstben de spådde hur vintern skulle skicka sig. Den första delen av bröstbenet betyder vinterns början, bakdelen betyder vinterns slut. Det vita på bröstbenet betyder snö och blidväder, det mörka frost". Här kan man alltså ana att den s.k. "Mårtens Gås" har haft fler än en betydelse.

19.
Elisabeth: 1) en spinnrock (från denna tid bör spånaden fortgå med rask takt), 2) en hästsko (hästarna bör nu skarpskos eftersom föret hårdnar och blir isbelupet)
Elisabeth är hebreiska och betyder "Guds boning"

23. Clemens dag: 1) ett redlöst skepp, 2) ett ankare (syftar på att skeppsfarten är avslutad), 3) en båge (jakt på spårsnö)
C är latin och betyder "mild" eller "saktmodig", var aposteln Pauli medarbetare och därefter biskop i Rom från år 91 till omkr. 100, då han såsom martyr dränktes i havet.

30. Andreas/Andersmässan: 1) Ett andreaskors (det berättas att aposteln blev korsfäst på ett sådant kors), 2) en avtacklad båt, 3) en fiskkrok (vinterfisket har börjat), 4) en stor sko (vinterkylan kräver bättre skodon), 5) en rävsax
Firades med gudstjänst till 1772 till åminnelse av aposteln Andreas som var Petri broder och en av de tolv Jesu lärljungar. Det berättas att Andreas predikade kristendomen i Schytien och Grekland, samt att han i detta senare land lidit martyrdöden omkring år 80. Ryssarna tillbeder Andreas som den apostel som först predikat evangeliet för dem och Skottarna anser att Andreas är deras skyddspatron.

källor:

Bilder ur Sveriges Folklif, Flodins förlag, Stockholm 1860.
Läsning för Sveriges allmoge, Härnösand 1866

nästa