Om kumminodling
Kummin är ibland de kryddwexter som i anseende till dess allmänna
förbrukande till bröd, brännvinsbränning, m.m. kan anses oumbärlig
och hwad odlingen deraf angår, förtjenar mycken uppmärksamhet, så
wäl för den allmänna som enskilda fördel som deraf kan dragas.
Denna wext fordrar en bördig och lös jordmån af half-annat
qwarters djup, samt en jämn och ej hög belägenhet. En något
lerblandad mylla är äfwen passande, endast den icke är stenig, och
stället bör året förut vara med gödningsämnen tillräckeligen försedt,
men icke samma år; hwarföre ett land som nyss förut burit säd, kunde
till detta ändamål anwändas. Om hösten uppgräfwes eller köres landet
wäl, hwarvid allt ogräs och rötter bortrensas, men man krattar icke
eller jemnar jorden, utan blir den liggande öfwer wintern, för att
göras lösare medelst kylan och fruktbarheten genom wätan befordras.
Följande maj månad arbetas landet ånyo och jemnkrattas, och sedan
man afdelt det i par alnars breda sängar, besås det med friska,
högst tu års gamla frön, likwäl ej tätare, än att några tums
mellanrum må befinnas emellan hwar planta. Fröet nedkrattas en tum
djupt: rensning bör sedermera icke försummas, och om torka infaller,
wattnande icke uraktlåtas.
Rensningen sker antingen för hand med passande redskap, eller och
med tjenligt årder som drages eller föres emellan raderne, genom
hwilket senare, tid och arbete kunde besparas.
Om det besådda landet är magert eller för sitt läge mycket utsatt
för blåst, är rådligt att mot slutet af året öfwerströ det med
brunnen gödsel, men hwilken om wåren derpå, bör medelst hacka
blandas med jorden emellan plantorne.Wid annalkande warmare årstid
skjuta kumminstånden i blomma, i början hwaraf, om jorden saknar
fuktighet, watten måste så mycket mindre sparas; som frönas tillwext
derigenom mycket underhjelpes.
När nu desse börjar mogna, som ses af deras blekare och något
brunaktiga färg, men icke alldeles fullmognat, såsom då lätt
affallande, anställes skörden så, att stånden nära roten afskäras,
samt knippvis sammanbindas, och om wäderleken det tillåter lemnas i
små stackar ute qwarstående, eller i händelse af regnwäder, införes
på logen för att fulltorka och eftermogna; hwarefter fröna med käpp
sakta afklappas, antingen ute på fältet på utbredde täcken eller och
på logen. Rengjorde från stjelkar och annat affall utbredas de att
wäl torka, innan de i kärl eller säck uppsamlas.
Efter första frösamlingen drifwa en del rötter nya skott, som
följande år äfwen gifwa frö. Genom de som wid afhämtningen affalla
och sjelfså sig, ersättes till en del förlusten af de äldre stånden
som utdö. I tredje året och ofta i det andra gå kumminrötterna
merendels alldeles ut. Emellertid hafwa nya plantor uppkommit af de
sjelfsådde frön´, särdeles efter omhackningen, hwarigenom brist ej
märkes, och man kan med iaktagande af lika skötsel wänta sig ännu
ett par år goda frön. Wäl fortplantar sig växtren än widare genom
sjelfsåning, men skörden blir allt senare, och bör platsen således å
nyo omarbetas eller annat ställe till ny plantering wäljas.
I 5-6 år kan ett kumminland wara fruktbart på sätt som omförmält
är; och antages en så lång tid för waraktigheten af landet, och ett
nytt stycke af lika widd hwartannat år anlägges, så kan man alltid
hafwa 3 brukbara, af hwilka ett är nytt, det andra i bästa ordning,
och det tredje snart utgående.
I Tyskland och nejden af Halle, der kumminodlingen drifves
tämmeligen stort, brukar man att först så fröet på säng, hwartill i
synnerhet hösten wäljes, och då de uppkomne plantorne, i det
följande året fått tjockleken af ett smalt lerpipskaft, upptagas de
wid midsommaren och med inslammning utplanteras i qwadrat af 12-8-6
tums widd; och i falla af torka, ännu en gång eller 14 dagar senare
wattnas. De wexa nu rätt wäl, och befinnas någre utgångne efter en
eller par weckor, så omsättes desse med nya. Jorden omhackas nu
genast, och för andra gången en månad därefter. Man brukar dertill
på den orten egna hackor , för sådant ändamål inrättade. Sent om
hösten låter man fåren afbeta det gröna, hwaraf wexten icke skadas.
Wåren därpå skjuta rötterna tidigt, hwarefter blomman snart wisar
sig såsom fröets förebud. I Sachsen begagnas icke landet längre än
till en skörd, emedan de mognade stånden genast tillika med roten
upphämtas. Man räknar wanligen på ett tunnland 20-25 lispund kummin
i afkastning. För övrigt gör den ofta förnyade rensningen af ett så
användt land, det samma wäl passande till råg och hwetesådd, och kan
således odling af denne wext anses som ett medel till åkerjordens
förbättring.
