år 1817

År 1817 – Ännu en felslagen skörd, finansiell katastrof och en ny urtima riksdag

Handel

Regeringen fortsatte kampen mot den ökade yppigheten i landet, det vill säga konsumtionen av överflödsvaror, vilken man ansåg var en bidragande orsak till att prisnivåerna drevs i höjden. Den 3 mars utfärdades en kungörelse som förbjöd införsel av bränd och malen cikoriarot vilken troligtvis användes som kaffesurrogat, en överflödsdryck. Den 31 mars följdes detta importförbud av ett förbud mot införsel av porter och utländska bomullstyger, arrak och viner. Den 14 april kom man tydligen på att man for lite väl hårt fram eftersom man lämnade tillstånd till att införa tidigare förbjudna varianter av bomullsgarn.
Den 30 april lämnade man, i ett landsfaderligt cirkulär, en allvarlig uppmaning till ”di svenske” om nödvändigheten av inskränkning i införsel och förbrukning av utländska yppighetsvaror - och så klippte man till med ett förbud mot såväl försäljning av tillrett kaffe, som bruk av vissa utländska vinslag, likörer och drycker.

Den här begränsningen i handeln fick naturligtvis konsekvenser. Många handelsmän gick i konkurs med osäljbara lager, men prisnivåerna började så sakteliga att dala.

Näringsväsende

I början på året kämpade regeringen frenetiskt för att få ned kursen gentemot den utländska valutan. Bland annat kom ett förslag den 29 januari mot järnexportörerna, som man ansåg drev upp kursen. Detta innebär att man införde en, gentemot kursen, glidande exporttull på utgående svenskt stångjärn.
I ett försök att säkerställa kvalitén inom bergsmannanäringen och garantera arbetets korrekta utförande infördes den 25 april ett förbud mot nyttjande av obehöriga hyttarbetare vid tackjärnsblåsningen.

För att lyfta upp betydelsen av fungerande inre transportvägar kungjordes ett forum för mål rörande försummad väghållning och kronoskjuts.

Den 29 oktober kungjordes ett reglemente för den nya staden Borgholm på Öland

Ytterliggare försök till att skapa ett minskat beroende av utrikes producerat kläde kom den 17 december då det utgick ett cirkulärbrev till samtliga landshövdingar angående anläggande av stampverk i landsorterna.

Finanser

Prisnivåerna hade varit i stigande under hela året. Delvis berodde detta på den svenska valutakursens försämring, men även på goda tillgången på investeringskapital via de tre diskonterna. Det rörelsekapital som hade utsträckts genom statslån till diskonternas fortsatta verksamhet 1815 hade förbrukats till vidlyftiga spekulationsföretag som nu tvingades ställa in betalningarna i det dalande konjunkturläget. Malmö diskontoverk hade till följd av oredig förvaltning råkat i obestånd. Direkta fel, som gjorde en mängd av de utestående fordringarna värdelösa gjorde en krasch nästintill oundviklig och orsakade stor kalabalik. Den 27 september kungörs de särskilda anstalter som vidtagits för att bringa ordning i verksamheten vilket bland annat innebar att direktionen i Malmö avsattes och ställdes till ansvar. Detta orsakade rusning till de båda andra diskonterna och snart måste även dessa inställa sina betalningar. Göta Kanal diskont hade de flesta av sina tillgångar låsta i det kostsamma kanalföretaget. Likvid saknades nästan helt. Läget var med en gång katastrofalt och landet befann sig i en mycket allvarlig ekonomisk situation. Löner kunde inte betalas ut, medel till investeringar saknades. Diskonternas sedlar var praktiskt taget de enda cirkulerande pengarna i dessa delar av landet vid den här tidpunkten och nu var de värdelösa. Omöjliga att lösa in. I Göteborg rådde en bedrövlig situation. Kontinentalsystemets gyllene dagar var förbi och de kolossala lagren av upplagsvaror visade sig osäljbara. Sillfisket hade upphört och sedan 1815 hade 317 handlande i staden gjort konkurs. Tillika på allt elände hade den felslagna skörden gjort att spannmålslagren snabbt krympte. Läget var mycket allvarligt i landet i slutet på 1817 och mest av allt led lönearbetarna och deras familjer.

Regeringen fann ställningen i landet så brydsam att man tillsvidare till och med lät inställa skatteuppbörden.

I december meddelades via en kunglig proposition till ständerna; ett åtgärdspaket för att om möjligt ordna penningställningen i stället för att behöva ta till en myntrealisation, vilket sannolikt skulle göra saken än värre. Ett av dessa förslag innebar att riksens ständers bank föreslogs överta de tre diskonternas skulder med full disposition av deras tillgångar. Efter övervägande av ständerna beslutades att låta de tre diskonternas oktrojer förfalla. Diskonternas utestående lån skulle infordras successivt under fem år. När sedermera resultatet av denna operation kunde beräknas visade det sig att Göta Kanal diskont hade kostat 913.909 rdr och Malmö diskont 430.248 rdr. Däremot betalades Göteborgs diskont tillfulla av dess gäldenärer, men likviden avslutades först 1826.

Riksdagen 1817 - 1818

Den 1 oktober utgick ett påbud till samtliga Sveriges Rikes ständer, angående en urtima riksdag i Stockholm den 20 nästkommande november.

Närings- och finansfrågorna fick helt förklarligt mycket stort intresse under denna riksdag som kom att sträcka sig till den 21 juli 1818. Riksdagens konsensus blev att man fortsatte på den inslagna vägen från 1815. Det vill säga: Understöd åt inhemsk produktion och hämmande av utländsk införsel.
Den sistnämnda lydelsen innebar också ett fortsatt hämmande av överflödskonsumtion, önskemål om en ny överflödsförordning, minskande av lyxen i uniformer, ett årligt uppläsande från predikstolarna av landsfaderliga uppmaningar mot yppighet samt uppvisande av föredömliga exempel i enkelhet från de högre klasserna. Vidare önskade man främja exporten genom nedsatt exporttull på landets egna produkter. Ökad seglationsfrihet inom landet. Ökat satsning på enskilda näringar och infrastruktur såsom Eskilstuna manufaktursmide, Höganäs stenkolsbrytning, Hjälmare- och Södertälje kanaler. Penninglån åt det lidande Göteborg m.m. Dessutom anbefalldes förbättrad inrikes samfärdsel såsom bättre postmöjligheter, förberedande försök med allmänna forvagnar istället för dittills varande skjutsordning. Man beslutade även om en förändring av tjänstefolkets flyttningstid från den dittills gällande rätt så bråda Mikaelitiden, till slutet av oktober. Ständerna lämnade in en begäran om att kronoskogar och allmänningar skulle försäljas till den mestbjudande. Vanliga skogar för 36 skilling tunnlandet och så kallade rekognitskogar[i] för 18 – 30 skilling.

Antalet innevånare i det dåvarande Sverige år 1817 är 2.521.442 vilket motsvarar en tillväxt från föregående år med 0,96 % .

Skördeomdömet för 1817 är 1,5 som indikerar en dålig skörd (periodens genomsnitt = 2,6) (medelskörd = 3,0)

I Stockholm var medeltemperaturen för året 5,7°C (periodens genomsnitt 5,4°C ). Årsnederbörden var 323 mm . (periodens genomsnitt 488 mm .)

nästa

[i] Skog som under 1600-talet tilldelades bergverk och andra gruvor. Oftast från stora arealer kronomark. Namnet kommer av den årliga s.k. Rekognitionsavgiften som betalades utifrån den årliga virkesmängd som togs ut ur skogen. Vid 1823 års riksdag beslöts att skogarna förutom gruvskogarna skulle få skatteköpas.