år 1814

År 1814 – Fred på kontinenten, Norge blir vårt, handeln blomstrar, men…

Handel

Tyvärr saknas uppgifter om den svenska handeln med utlandet för detta år. Det verkar dock som handeln med det numera fria Finland har kommit igång på allvar. För att förhindra att tullinkomster går statsmakterna ur händerna utfärdas i slutet på januari en kungörelse angående skyldighet, att icke på andra ställen, än där tullkammare finns, verkställa lossning ur fartyg och skutor, som från Finland till Sverige ankommer med varor.

Vidare kungjordes att det åter var möjligt att handla med växlar på staden Hamburg nu när kriget hade slutat.

Den 6 juli kom en kungörelse angående Ostindiska kompaniets upplösning. Detta innebar att handeln nu åter var fri på Ostindien för var och en som vill delta.

När freden med Norge väl slutits beslutades att handeln skulle öppna i full skala mellan de två länderna. Därför kom redan den 29 augusti en kungörelse om obehindrad spannmålsutförsel till norska hamnar.

Näringsväsende

Kronprinsen sänder, i avsikt att förädla fåraveln i Sverige får av ädlare raser, inklusive herdar, från Rehndalen hem till Sverige.

Ett flertal slussar i Hjälmarekanal hotar att rasa samman. Slussverksbolaget återlämnar kanalen till staten

Kraven på säkrare transporter har stigit inom landet.
En kungörelse utfärdas i slutet på mars angående ett nogare bestämmande av förpassningsskyldigheten på varor i trafik mellan inrikes orter.

I mitten på maj kommer en förordning om järnvräkeriet i riket, gällande besiktning av stångjärn, tackjärn och manufaktursmide. Den 30 juni kommer en kungörelse om lindring i tullen för järn, som utföres till utrikes ort. Detta verkar, i kombination med den svaga valutan, stimulerande på den svenska exporten av järnvaror. Exportökningen blir hela 117 772 skeppspund till och med 1815.

Den 25 juli rapporteras från England att George Stephensson's lokomotiv Mylord dragit åtta tungt lastade vagnar med en fart av 10 km i timmen.

Finanser

De oproportionerliga sedelemissionerna i förening med de ökade utgifterna för kriget har gjort att inflationen var högst påtaglig. Alla priser steg. Valutakursen i förhållande till utlandet, ex. Hamburger Banco, försämrades avsevärt. Trots detta förmådde inte exporten öka på samma sätt som i en modern ekonomi eftersom denna hölls tillbaka av förordningar och exportavgifter. På grund av inflationen drabbades så småningom svenskarna av ekonomiska svårigheter. För de personer som levde på inkomst i penningar, dvs. kapitalister, löntagare, pensionärer och andra räntetagare, betydde prisstegringen att värdet på deras bestämda penninginkomst minskade år från år. För låntagare tvärt om, dvs. att deras skuld minskade i värde år från år.

Den ökade penningmängden till följd av sedelemissionerna gjorde till en början att det blev lätt att låna pengar till bland annat nyodlingar via de tidigare nämnda Diskonterna. Eftersom priserna var i stigande kastade sig nu många in i spekulationer. Mark som kunde köpas billigt kunde säljas för en högre pris någon tid senare. Eftersom jorden var den tidens viktigaste resurs och dessutom tämligen okänslig för de utländska konjunkturerna sökte sig mycket investeringsvilligt kapital dit. Den rikliga tillgången på pengar och lyxbetonade varor från utlandet gjorde att pretentionerna steg och såväl arbetslöner som övriga kostnader följde efter. Men bakslaget kom ”som ett brev på posten”, För jordbrukets del inträffade detta i samband med de dåliga åren mellan 1811 och 1813. Därefter var krisen inom jordbruket ett faktum och ingen vill längre låna ut pengar till köp av jord. Framför allt inte med den inflation som då rådde. Som exempel kan nämnas att utmätningsmålen mer än fördubblades i Uppsala län; från 617 år 1811 till 1 445 år 1814. Liknande förhållanden torde ha rått även inom andra län. Ingen ville längre köpa jord utan hemman bjöds ut till halva inköpspriset eller därunder och även spannmålen faller i pris – från 1812 till 1815 med omkring 30 %.

Det investeringsvilliga kapitalet sökte sig däremot till handeln med utlandet vilket innebar att importen ökade än mer och priserna steg. Dessutom exponerades landets ekonomi i större utsträckning för de prisfluktuationer som förekom i utlandet.

Utrikeshändelser i korthet

Efter en förhandling i Kiel, natten mellan den 14 och 15 januari inser den danske konungen, Fredrik VI, att läget är hopplöst. Ingen hjälp finns att vänta från de franska allierade och under påtryckningar från Tsar Alexander och kronprins Karl Johan ansluter han Danmark till koalitionen mot Napoleon och avträder Norge till Sverige. Fredsfördraget undertecknades kl. 03.00 på morgonen den 15 januari. Som ersättning för sin accession till de allierade erhöll konungen av Danmark 1 000 000 rdr och skulle av Sverige, såsom ersättning för Norge, få svenska Pommern med Rugen.

Den 25 januari utställdes en generalorder till alla svenska förband att fientligheterna med Danmark skulle upphöra vid alla gränser.

Den 8 februari utfärdade den svenska regeringen en proklamation till norrmännen där de underrättades om de svenska avsikterna med Norge. Det yttersta syftet var att lyfta landet till en högre grad av självständighet med egen representation, lagstiftning och finansväsende. Norges främsta män skulle få framlägga förslag till en efter landets behov lämpad statsförfattning, vilande på grundsatsen om egen representation och egen beskattningsrätt. Till generalguvernör utsågs fältmarskalken H. H. von Essen som sedan 1812 varit den, vid Norska gränsen förlagda, svenska observationskårens befälhavare.

Den 27 februari kungjordes freden mellan Sverige och Danmark i alla svenska kyrkor. Lovsånger sjöngs och glädjesaluter avfyrades.

Dock kunde man den 14 mars i Stockholmstidningarna läsa att den Norske prinsen, Kristian Fredrik, vägrade lyda Konungen av Danmarks order att överlämna Norge till Svenskarna.

Nere på kontinenten rasade kriget för fullt men Napoleons krigslycka hade nu vänt. Den 30 mars tvingades den franska huvudstaden Paris till kapitulation av de allierades invasionsarmé. Napoleon abdikerade den 3 april.

Vintern släppte inte greppet om norden detta år. I början på april var det så pass kallt att man hade gått över med en boskapshjord från Landskrona över Öresund till Köpenhamn och lastade slädar körde dagligen mellan städerna.

De svenska planerna mötte oväntat motstånd i Norge. Den 10 april öppnar en till Eidsvold inkallad riksförsamling. Där upprättas en ny norsk författning och där hålls kungaval. Den 17 maj utropas den danske prinsen Kristian Fredrik till Norsk kung. Denna uppstudsighet mot Sverige blev dock ett misslyckande. Ingen makt i Europa ville erkänna Norges suveränitet varför prinsen tvingades börja tänka på sitt tillbakaträdande.

I kyrkorna utbasunerades en kungörelse av den 12 april om en allmän blockad, tills vidare av kungariket Norges hamnar. Svenska undersåtar fick tillstånd att utrusta och utnyttja kaparfartyg under den tid som blockaden av Norge skulle vara. Alla fartyg oavsett nationalitet som var destinerade till eller från Norge skulle utgöra lagligt pris för vårt land.

Den 25 april kunde man i stockholmstidningarna ta del av utförliga beskrivningar om hur de allierade arméerna tågat in i Paris med kejsaren av Ryssland och konungen av Preussen i spetsen och under innevånarnas jublande glädjerop. Det avlossades glädjesaluter och folket ropade hänfört: ”Vive notre roi. á bas l’émpereur.

Den 30 maj undertecknas den första s.k. Parisfreden. Vid denna tidpunkt är dock Karl Johan på återtåg hem med de svenska trupperna, efter att personligen ha gjort ett besök i Paris. Det sista i hans liv. Totalt har svenskarna inte förlorat mer än 1 200 man under detta, det sista, svenska fälttåget på kontinenten.

Kriget mot Norge inleddes den 26 juni. Sverige tågade in i Bohuslän. Den svenska hären var vältränad och under god ledning. De norska styrkorna övermannades och vapenstilleståndet proklamerades den 14 augusti i konventionen och stilleståndsfördraget i Moss. I princip gick detta ut på att fred mellan Sverige och Norge slöts, samt de senares förening med Sverige.

I slutet på september rasade en svår storm utanför Landsort i Södermanlands skärgård och många fartyg med destination till Stockholm förlorades i det hårda vädret.

Karl XIII väljes till Norges Konung den 4 november.

Den 13 december befanns landet vara i en sådan allvarlig finansiell situation att ett brev och påbud till samtliga Sveriges Rikes Ständer utgick angående en urtima riksdag den 27 februari nästkommande år 1815. Dessutom var det av yttersta vikt att man började lösa integrationen med det Norska riket.

Antalet innevånare i det egentliga Sverige år 1814 är 2.438.241 vilket motsvarar en tillväxt från föregående år med 0,59 %

Skördeomdömet för 1814 är 3,5 som indikerar en bra skörd (periodens genomsnitt = 2,6) (medelskörd = 3,0)

I Stockholm var medeltemperaturen för året 4,4°C (periodens genomsnitt 5,4°C ). Årsnederbörden var 406 mm . (periodens genomsnitt 488 mm .)

Stockholms kallaste dag för perioden 1800 – 1820 uppmättes detta år, nämligen -32°C , den 20 januari

nästa