|
År
1808 –
Kriget,
vankelmodet och förlusterna i Finland
Handel
Exporten utgjorde detta år 5 830 000 rds
medan importen uppgick till 8 100 000 rds vilket alltså tydde på att vi
nu hade fått en negativ handelsbalans. Förhållandet med England var
detta år en export på: 2 610 000 rds och en import på 6 650 000 rds.
Näringsväsende
1808 blev ett tungt år för näringarna.
Kriget hade dränerat landet på produktionsresurser och skörden hade
dessutom varit sämre än vanligt. Spannmålsmagasinen började att
utnyttjas allt hårdare.
Näringarna led under året av de tunga
skattebördorna. Skördeutfallet blev lågt på grund av den kalla våren
vilket totalt sett gjorde att utfallet av vår produktion blev mycket lägre
än förväntat.
Finanser
Riksens ständers bank hade fram till
detta år bedrivit en verksamhet som utvecklats positivt, trots att
landets penningställning blivit betydligt försämrad. Under mars månad
fick den betala ut det kreditiv om 1 miljon rds vilket ständerna, vid
1800 års riksdag, medgivit kungen att lyfta vid behov. Tack vare
subsidierna för Sveriges deltagande i Pommerska kriget hade dock
bankens metalliska kassa ökat med 2 553 000 rds, Vid årets slut hade
banken en metallisk kassa uppgående till 5 437 000 rds.
Sedelstocken hade dock ökat till 17 526 000 rdb och då
bör beaktas att banken hade fullgjort sitt åliggande att lösa in 15
miljoner rdr i riksgäldssedlar. Dessutom hade man en fordran på
statsverket på en miljon för det lyfta kreditivet enligt ovan.
Banken redovisade ett överskott på 4 098 675 rds.
Det Pommerska kriget hade belastat
statsverket och riksgäldskontoret på så sätt att kostnaderna för själva
krigsföringen i Pommern uppgick till 400 000 rdr. Dessutom tillkom en
kostnad om 134 000 rdr och 5 157 tunnor spannmål vilka avsåg avlöning
åt de till Sverige överförda pommerska regementena och civilisterna
efter Pommerns uppgivande.
Det ovan nämnda kreditivet räckte inte
ens till mars månads utgifter. Visserligen erhöll vi subsidier från
England om
100 000 pund
sterling per månad dessutom, men de omfattande rustningskostnaderna
kunde likväl inte täckas. Utgifterna för april och maj översteg med
närmare 700 000 rdr det belopp som subsidierna lämnade och en dubbelt
så stor summa fordrades för juni månad. Därför påbjöds att en
”Krigsgärd [1]” omfattande 75 %
av bevillningsbeloppet skulle uttagas med hälften i juli och den andra
hälften i november månad. Tillsvidare fick Riksgäldskontoret anlitas
om ett förskott på krigsgärden varefter fullmäktige beviljade en
miljon rdr. Detta blev dock för knappt tilltaget och ytterliggare medel
måste till för att täcka juli månads utgifter. De enda tillgångar
som fanns kvar var nu 750 000 rdr av Wismarkska pantskrivningen. Dessa
var inte tillräckliga utan konungen fick ånyo anlita Riksgäldskontoret
som den här gången fick lämna ett belopp på närmare 5 000 000 rdr
riksgäldssedlar som bereddes genom ny sedelutgivning. Tvärtemot
tidigare beslut om riksgäldssedlarnas upphörande.
Detta fick tillföljd att vi vid utgången
av 1808 inte hade mindre än 6 354 000 rdr i riksgäldssedlar utelöpande
- och det skulle bli värre.
Kriget
Gustav IV Adolf försökte i enlighet med
sina rådgivares uppfattningar undvika all rustning på den Finska
sidan.
Den 11 januari tillsattes dock en krigsberedning för att utreda vilka försvarsåtgärder
som kunde påbörjas. Inte förrän den 4 februari, då Rysslands
avsikter och åtgärder redan var långt gångna och faran alldeles
uppenbar, gav konungen order om att sätta den finska hären på
krigsfot.
21 februari förklarar Ryssland Sverige
krig och går över gränsen. Man lämnade visserligen ett ultimatum
till Gustav IV Adolf strax innan, men detta kom inte kungen tillhanda förrän
en vecka senare då allt var försent. Sannolikt hade man aldrig för
avsikt att stoppa och invänta ett svar, eftersom man lät rysk trupp
marschera in i Finland redan samma dag.
Därmed började för Sveriges del ett
katastrofalt krig som kom att få mycket svåra konsekvenser för
landet.
Efter krigsutbrottet retirerade
Svenskfinska huvudarmén under Klingspors befäl till Uleåborg sedan
starka garnisoner lagts in i fästningarna Svartholm och Sveaborg.
Savolaxbrigaden under Cronstedt retirerade mot Uleåborg via Kuopio. Den
18 mars kapitulerade dock Svartholm. Den 18 april vann Adlercreutz en
mindre seger vid Siikajoki och den 27 april lyckades Adlercreutz och
Cronstedt besegra ryssarna vid Revolax. Därmed började en våroffensiv
att förberedas. Mitt i planeringen nås man av budskapet att Sveaborg
kapitulerat den 3 maj. Detta var naturligtvis ett oväntat bakslag men i
maj tågade Sandels ner mot Savolax och under försommaren gjorde
svenska trupper misslyckade landstigningsförsök vid Vasa och Lemo.
Klingspor började att marschera söderut vid mitten av juni och den 14
juli vann Adlercreutz slaget vid Lappo. Den 10 augusti vann Döbeln en
seger vid Kahuajoki och några dagar senare segrade Adlercreutz vid
Alavo. General von Vegesack beordrades landstiga vid Björneborg men
drev ur kurs och kom i land vid Kristinestad där han förenade sig med
Döbeln. Ytterliggare landstigningsförsök försöktes vid Lokalax och
Helsinge men misslyckades. Utan hjälp från Sverige kunde inte den
Svenskfinska armén fullfölja offensiven. Under växlande segrar och
nederlag fick den på nytt retirera. Blodigast var nederlaget vid
Oravais den 14 september. Sakta retirerade svenskarna ur Finland och den
13 december marscherade den sista brigaden över Kemi älv.
Därmed var Finland i praktiken förlorat.
Karta ur Den Svenska Historien Band
IX, sid. 311
Antalet innevånare i det egentliga
Sverige år 1808 är 2.427.592 vilket motsvarar en minskning från föregående
år med 0,49 %
Skördeomdömet för 1808 är 1,8 vilket
indikerar en dålig skörd (periodens genomsnitt = 2,6) (medelskörd
= 3,0)
I Stockholm var medeltemperaturen för året
5,4°C
(periodens genomsnitt
5,4°C
). Årsnederbörden var riklig,
733 mm
. (periodens genomsnitt
488 mm
.)
nästa
|
