Uppåt
år 1800
år 1801
år 1802
år 1803
år 1804
år 1805
år 1806
år 1807
år 1808
år 1809
år 1810
år 1811
år 1812
år 1813
år 1814
år 1815
år 1816
år 1817
år 1818
år 1819
år 1820

År 1807 – Det Pommerska kriget och Freden i Tilsit

Handel 

Redan den 7 januari kom britternas svar på Napoleon Bonapartes i Berlin kungjorda handelsblockad den 21 november 1806, i form av en konseljorder (orders in council) som förbjöd engelska fartyg all neutral kustfart i Frankrike och dess vasallstater.

Den 7 juli inträffade ”Freden i Tilsit”. Det avtal som träffades där fick till konsekvens att Sverige blev den enda fria nation i Europa som inte anslöt sig till Kontinentalsystemet. Stora förändringar inträffade därmed i den svenska handeln. Många ”förbjudna kramvaror”, ursprungligen avsedda för andra marknader, hittade sin väg in över Sveriges gränser.

Näringsväsende

En allmän författning om enskifte i hela landet utfärdades den 2 februari.

Den 19 december utgavs en förordning ”Till förkommande af olofligt öfversmide” inom bergshanteringen. Varje möjlig skatteintäkt ur rikets förnämsta exportnäring skulle nogsamt registreras och inget fick försnillas…

Hushållningssällskapet i Skaraborg inrättades under året.

Finanser

I slutet på detta år var Riksdiskontens utlåning uppe i
6 254 740 rdb. Ett tecken på att det torde ha funnits underlag för att investera i svenskt näringsliv. Ett rimligt antagande är att stora belopp investerades inom jordbruket.

Utrikeshändelser i korthet

På nyårsdagen vädjade Fredrik Wilhelm i Preussen till Gustav IV Adolf att företa ett angrepp i ryggen på Fransmännen från Svenska Pommern.

28 januari Mortier ryckte in i Pommern. Dagarna innan hade han, på Napoleons begäran, som med hänsyn till det aktuella läget i Ostpreussen, helst ville ha fred med Sverige, varit i förhandlingar med H. H. von Essen, den svenske generalguvernören i Pommern, som var befälhavare i konungens frånvaro och då lämnat förslag till undvikande av stridigheter.  Gustav IV Adolf vägrade emellertid att lyssna till franska anbud, varefter konflikten tar sin början. När Mortier marscherade in med sin trupp drog sig svenskarna utan allvarligare strider tillbaka till Stralsund. Den franska truppen lät besätta den Pommerska landsbygden.

I februari står slaget vid Eylau i Ostpreussen. Det blodiga slaget slutar oavgjort och man förbereder sig därefter på det sista stora slaget som skall komma några månader senare.

Nu börjar de allierade att förbereda en diversion i Napoleons rygg från Svenska Pommern. Underhandlingar bedrivs hela våren mellan England, Sverige och Preussen, men drar som vanligt ut på tiden. Den här gången är det engelsmännen som tvekar. Under mars månad kommer dock en mer beslutsmässig ministär till makten under Canning och Castlereagh och då återupptages förhandlingarna på allvar.

I början av april drar sig de franska trupperna tillbaka ur Pommern för att deltaga i Kolbergs belägring. Då låter Gustav IV Adolf, utan några som helst finansiella förbindelser med England, skicka över trupp från Sverige till Pommern som tar upp jakten efter de retirerande Fransmännen. De svenske bestod av två avdelningar, den ena under von Essen och den andra under Armfelt. Dessa två styrkor var dock dåligt koordinerade men lyckades ändock orsaka fransmännen vissa förluster. Mortier gjorde då helt om med sina styrkor och anföll Armfelts styrka i ett frontangrepp. Ungefär 700 man med hästar och kanoner råkade i fransmännens fångenskap. Armfelts armé blev dock räddad från vidare förluster genom den vapenvila som von Essen lyckades förhandla fram med Mortier den 18 april. Stilleståndet gällde på obestämd tid med 10 dagars uppsägning.

De allierades förhandlingar har nu kommit till konsensus och därmed uppstår den fjärde koalitionen. Under slutet på april och början på maj förmås Gustav IV Adolf att mot erhållande av subsidier, ställa upp med en arméstyrka på 14 000 man i Pommern. Från Preussen kommer under maj månad en illa rustad styrka på 5 000 man sjövägen till Stralsund. Även Gustav IV Adolf anländer i maj. Ett subsidietraktat med England blir klart i först juni och i början på juli finns en engelsk styrka omfattande 10 000 man på Rügen.

De allierade är dock försent ute för att kunna uträtta något konkret med sina styrkor. Redan den 14 juni står det avgörande slaget mellan Ryssland och Frankrike. Vapenstilleståndet inträder den 21 juni. De därpå följande fredsöverenskommelserna mellan de båda nationerna hålls på en flotte som ankrats i floden Njemen, gränsfloden mellan det erövrade tyska riket och Ryssland, den 7 juli. Den 9 juli proklameras freden i Tilsit [i] mellan Ryssland och Frankrike den 7 juli. Detta kommer att få ödesdigra konsekvenser för vårt land förutom att det nu spränger den fjärde koalitionen.

Några dagar tidigare, den 2 juli, har dock Gustav IV Adolf sagt upp vapenvilan med Frankrike. Marskalk Brune väntar ädelmodigt uppsägningstiden ut, innan han den 13 juli kastar sig över de Svenska trupperna med en överlägsen här in i Pommern. Redan dagen därpå var svenskarna åter instängda i Stralsund. De franska styrkorna ökade därefter till 50 000 man.
Plötsligt bryter engelsmännen överenskommelsen och låter sina 10 000, på Rügen stående soldater, förflyttas till Danmark. Även den preussiska armékåren försvinner från Pommern. Ensam kvar blir svenskarna. Defaitismen breder ut sig och den 20 augusti utryms Stralsund. Den 7 – 28 september, Rügen.

Den gamle räven Toll träder in som förhandlare – nu som så många gånger förr - eftersom vår kung nu är en slagen man, därtill sjuk och eländig. Han lämnar Stralsund den 6 september. Redan den 7 september lyckas Toll övertyga marskalk Brune att Sverige var i färd med att lämna den brittiska alliansen och därmed kan den svenska armén oskadd skeppas över till Sverige.

Engelsmännen har i juli 1807 dirigerat om sina 10 000 man ur den Hannoverska legionen från Rügen till Själland. Canning ville därmed förekomma ett befarat danskt inträde i fiendelägret. Ett sätt att göra detta på ansåg han vara att övertaga den Danska flottan. I början av augusti kommer överraskande tre engelska flotteskadrar inseglande i Öresund. Den 8 augusti samlas de utanför Köpenhamn. En engelsk underhandlare söker upp prins Fredrik som befinner sig i Kiel och kräver att Danmark som pant för trohet så länge kriget varar skall lämna ut sin flotta till England. Kronprinsen vägrar att antaga detta vanärande förslag av förståeliga skäl. Flottan var Danmarks starkaste vapen och förutan denna skulle Danmark i rådande situation vara helt hjälplösa. Följden av prinsens beslut blev att Engelsmännen landsatte 30 000 man på Själland som började skjuta sönder Köpenhamn med artilleri. Man startade beskjutningen den 2 september och höll på i tre dagar. Den 7 september kapitulerar Köpenhamns befälhavare. En mängd hus och offentliga byggnader har då skjutits sönder och samman. Hundratals oskyldiga civila är döda eller svårt sårade. Kapitulationen innebär att danskarna tvingas lämna bort hela sin flotta till England. Den 20 oktober lämnar England Dansk jord. Den stora engelska flottan med den danska i släptåg seglar norrut. Efter detta engelska skamgrepp tvärvände den danska opinionen och man anslöt sig till Frankrike. Fördraget undertecknades i Fontainebleu och Danmark antog Kontinentalsystemet och förband sig att ställa upp på ett anfall mot Sverige. Därmed hade helt plötsligt i ett slag, Sveriges närmaste grannar blivit dess fiender. Läget verkade helt hopplöst…

I september började Ryssarna att rusta vid den finska gränsen.

Den 8 november förklarade tsar Alexander av Ryssland 1801 års traktat mellan England och Ryssland för upphävt. Samtidigt återtog han den väpnade neutraliteten grundsatser. Därmed rådde ett ytterst spänt läge mellan dessa nationer.

I det nu uppkomna läget var England ytterligt angelägna om ett samarbete med Sverige. Därför erbjuder man Sverige ett understöd av den engelska flottan vid ett eventuellt angrepp samt 100 000 pund i subsidier månatligen under 1 år.

Antalet innevånare i det egentliga Sverige år 1807 är 2.439.599 vilket motsvarar en tillväxt från föregående år med 0,45 % 

Skördeomdömet för 1807 är 2,3 vilket indikerar en sämre skörd  (periodens genomsnitt = 2,6) (medelskörd = 3,0)

I Stockholm var medeltemperaturen för året 5,6°C (periodens genomsnitt 5,4°C ). Årsnederbörden var 622 mm . (periodens genomsnitt 488 mm .)

nästa



[i] Frederna i Tilsit

Ingicks den 7/7 mellan Napoleon och Ryssland samt den 9/7 mellan den förre och Preussen. Överenskommelsen i Tilsit gick i korta drag ut på att ett fredsförslag utarbetades som England hade att godkänna eller förkasta. Vid det senare alternativet, skulle de bägge allierade, Frankrike och Ryssland, uppmana hoven i Stockholm, Köpenhamn och Lissabon att ansluta sig till kontinentalsystemet (dvs stänga sina hamnar för britterna), återkalla sina sändebud från England och förklara landet krig. Om något av hoven vägrade skulle respektive rike betraktas som fiende. Med tanke på vår principfaste konung var situationen illavarslande för Sveriges del… Om Sverige vägrade skulle Danmark förmås att deltaga i angreppet mot Sverige. Muntligen lär enligt källorna Napoleon ha uppmanat Alexander att erövra Finland för egen del.

 

 

 

 

 

Hernbloms Bokförlag, Kyrkvägen 3, S-643 60  Julita, tel: +46 150 913 77, mobile +46 708 213 777