år 1805

År 1805 – Vi är i krig med Frankrike.

Näringsväsende

Folkmängden är detta år i runda tal; 3 465 000 innevånare i det Svenska riket. Därav ca 2 425 000 i det egentliga Sverige, 145 000 i Pommern och 895 000 innevånare i Finland.

Stockholm räknar detta år 72 652 innevånare och är därmed Sveriges i särklass största stad. I Göteborg bor 12 490 personer och därnäst kommer Åbo med 11 300.

Den 20 juni inrättas diskonten i Åbo. Fonden kommer att lyda på 150 000 rdr banko och den beräknade utlåningen borde, i och med förhållandet för tidigare Diskontverk, ha varit omkring
300 000 rdr.

De stora handelskompanierna har fått vidkännas allt svårare tider. Genom en kungörelse den 22 maj förklaras Västindiska kompaniets privilegium upphöra. Delägarna yrkade visserligen på privilegiets förlängning, men när frågan togs upp i konseljen och man erinrade konungen om att han själv ägde aktier i kompaniet vilka skulle medföra en förlust när bolaget nu upphörde, blev han mycket irriterad över denna påminnelse och förklarade därefter utan vidare diskussion handeln på Västindien frigiven.

Hushållningssällskapet i Västernorrlands län stiftas detta år.

Finanser

Statsverksskulden har amorterats ned från 2 000 000 rdr år 1801 till omkr.
400 000 rdr detta år.

Utrikeshändelser i korthet

Redan i januari lovade Ryssland att bistå Sverige med en arméstyrka omfattande 40 – 50 000 man om Pommern angreps. Sverige skulle i gängäld ställa upp med 20 – 25 000 man och Gustav IV Adolf skulle vara truppernas överbefälhavare. Sverige kunde dock bara ställa upp under två förutsättningar. Dels att Storbritannien beviljade subsidier och dels att Österrike eller Preussen ställde upp på en generalplan för återställande av Europas jämvikt.

Den 11 april överenskom Ryssland och England om det fördrag som blev utgångspunkten för ”den Tredje koalitionen”. Därmed kunde man säga att krigstillstånd rådde på kontinenten mellan Frankrike och koalitionsländerna. Frågan var nu om Sverige skulle gå med…

Preussens kejsare, Fredrik Wilhelm, vill hålla Preussen utanför kriget och värnade därför om sin neutralitet. Han varnade den svenske kungen för att börja rusta i Pommern och lämnade till och med ett erbjudande om att köpa området. Detta avvisades av den svenske monarken. I detta läge hotade han dock Gustav IV Adolf att låta besätta Pommern för att bibehålla lugnet. Denna inblandning tål inte den svenske kungen, förhållandet mellan de bägge herrarna har tidigare varit spänt. Nu har dock det diplomatiska läget mellan Sverige och Ryssland avsevärt förbättrats sedan årsskiftet och med rysk hjälp kan han tillbakavisa protesterna från Preussen. För att demonstrera sitt ogillande över Preussens agerande återsänder kungen den 22 april den Svartaörnsorden han fått av Preussens konung och förklarar denne förlustig värdigheten av Svensk serafimerriddare, därför att Fredrik Wilhelm tilldelat Napoleon samma Svartaörnsdekoration och själv emottagit Hederslegionen. Följden av detta blev att de diplomatiska samarbetet mellan de båda länderna upphörde.
De var svårt att sätta in den här ordensdemonstrationen i något realpolitiskt sammanhang. Gustav IV Adolf blev själv förvånad över den diplomatiska brytningen, vilket torde vara ett talande bevis på hans dilettantism. Till och med gustavianen Axel von Fersen uttryckte betänkligheter.

Den 31 augusti slöts en subsidiekonvention mellan Sverige och Storbritannien. Garnisonen i Stralsund skulle utökas till 8 000 man varav 4 000 skulle underhållas av britterna med 21,5 pund per man och år. Transporterna över Östersjön skulle ske på svensk bekostnad. Det förutsattes att Ryssland fick fritt tillträde till Pommern. Kort därefter träder Österrike in i koalitionen.

Den 31 oktober förklarar Sverige krig mot Frankrike.
I och med krigsförklaringen, riktades anklagelser mot Frankrike rörande politiska, folkrättsliga och kommersiella övergrepp. Till sin farbroder hertig Karl skrev kungen den 7 oktober, att hans krigsförberedelser syftade till att ”emotstå och förhindra franska enväldets våldsamma ”inkräktnings- och härskningssystem” samt att upprätthålla jämvikten mellan alla självständiga stater.

Den ursprungliga planen var att svenska, engelska och ryska trupper skulle rycka in i Hannover under befäl av Gustav IV Adolf, befria landet från Franska trupper och därefter infalla i Holland. Huvudkampen skulle dock föras i södra Tyskland mellan fransmännen och en rysk/österrikisk här. Det gällde att man slog snabbt och hårt. Dessvärre förekoms man av den än snabbare Napoleon som lät koncentrera sina trupper till sydtyskland och där besegrade en del av den Österrikiska armén vilket ledde till kapitulationen i Ulm den 5 oktober. Därefter marscherade han utan vidare hinder mot Wien. Österrikes återstående trupper koncentrerades nu istället till Mähren dit också de ryska trupperna förflyttades.

I början av oktober landsattes en rysk armé i Svenska Pommern som via Mecklenburg ryckte in i Hannover. Något senare landsteg de engelska trupperna som skulle deltaga i fälttåget. I slutet på oktober började den svenska armén sina överskeppningar av trupper. Den 1 november kom Gustav IV Adolf till Pommern för att ta hand om ledningen av det hela.

Nu kastas grus in i maskineriet… Saken är nämligen den att Preussens konung, Fredrik Wilhelm III hade hamnat i en rejäl knipa när den Tredje koalitionen bildades. Trots hans önskan, att vara neutral och hålla Preussen utanför kriget, blev han nu tvungen att välja sida. Frankrike eller Koalitionen. Efter starka ryska påtryckningar lovade han den 3 november att den 15 december ställa 180 000 man till koalitionens tjänst, om han inte innan detta datum kunde förmå Bonaparte att lämna tyskt territorium. När Preussen kommer med in i bilden ändrar sig Gustav IV Adolf. Han vill inte låta sina trupper marschera förrän han vet vilken sida Preussen kommer att välja. Det kan man dock inte klandra honom för, då det onekligen har en viss betydelse om man har en vänligt eller fientligt sinnad styrka om 180 000 man i ryggen innan man startar ett fälttåg. Det som däremot skapar onödig tidsspillan är nu, som vanligt när det gäller Gustav IV Adolf, det diplomatiska trasslandet. Preussen vill ha en invit från Sverige om de diplomatiska förbindelsernas återknytande. Gustav IV Adolf vägrar trots Ryska uppmaningar. Han vägrar dessutom att ta befälet över de förenade arméerna vilket var en förutsättning för hela operationen. Nu härsknar de ryska och engelska krigsherrarna till och lyckas efter omfattande påtryckningar, bland annat hotade man med att bryta hela alliansen, fösa igång den svenske kungen, som den 3 december ger sina trupper marschorder mot Elbe. Men man kommer igång en månad försent. För den 2 december har Napoleon besegrat Ryssland och Österrike vid Austerlitz. Följden blev att Ryssland drog sina illa tilltygade trupper österut, Österrike slöt fred och Preussen trädde i förbund med Frankrike mot löfte om Hannover.

Därmed slutade 1805 med ett rejält fiasko för den tredje koalitionen. Vem som bar orsaken till det må vara osagt… Kanske skulle de ryska påtryckningarna mot Preussen ha samordnats med Sverige redan från början, med tanke på Gustav IV Adolf vid den här tidpunkten kända sinnelag. Hur som helst bevisades med all tydlighet den svenska monarkens totala brist på militärstrategiskt tänkande.

Antalet innevånare i det egentliga Sverige år 1805 är 2.422.039 vilket motsvarar en tillväxt från föregående år med 0,76 %

Skördeomdömet för 1805 är 1,8 vilket indikerar en dålig skörd (periodens genomsnitt = 2,6) (medelskörd = 3,0)

I Stockholm var medeltemperaturen för året 4,1°C (periodens genomsnitt 5,4°C ). Årsnederbörden var 446 mm . (periodens genomsnitt 488 mm .)

nästa