|
År
1804 – En fläkt av den industriella revolutionen.
Näringsväsende
Det kommer nu en förordning
om enskifte även i Skaraborgs län. Diskonten i Göteborg kan här ha
bistått med kapital till de skattebönder som kom att börja nyodlingar.
Detta år presenterar Richard Trevithick sitt ånglokomotiv i England.
Detta är det första lokomotiv som förflyttar sig på skenor.
|
De första ångmaskinerna av Watts teknik,
avsedda för industriellt bruk, infördes detta år till Sverige
av dåvarande kanslirådet Abraham Niklas Edelcrantz. Tidigare
hade atmosfäriska ångmaskiner av Newcomen typ satts upp i
landet. Den första 1728 i Dannemora gruva av Mårten Triwald.
Sedermera kom även atmosfäriska ångmaskiner i bruk vid Höganäs
stenkolsgruvor och även vid andra gruvanläggningar, främst för
att pumpa ut vatten. Watts teknik, vilken medgav anbringandet av
en rotor på ångmaskinen kunde dock i större utsträckning användas
för industriell produktion än de tidigare
konstruktionerna.Edelcrantz hade besökt England för att närmare
studera den i Sverige, än så länge, rätt obekanta
uppfinningen. |
 |
Han köpte där fyra
ångmaskiner och fick dessutom med sig en man som var väl förtrogen
med maskinernas montering och handhavande hem till Sverige.
Denne person var Samuel Owen, som kom att bli en av de mest
betydelsefulla personerna i Sveriges tidiga industrialisering.
Han föddes 1774 i byn Northon i nordvästra England av
fattiga föräldrar. De saknade pengar till hans skolgång men
lyckades i alla fall hålla honom där under en del av skolåret.
Vid något över tio års ålder fick han börja försörja
sig själv, först som gåsvaktare och sedan som svin- och fåraherde.
Sedermera kom han i lära hos en snickare och använde nu hälften
av sin dagpenning till att utöka sitt lilla kunskapsförråd.
Hans kunskapshunger var lika stor som hans kroppsliga
hunger.
Enligt honom
själv lär han under de hårda åren levt endast av bröd och
ett slags the, vilket han själv kokade på krusmynta, mejram
eller salvia. Han började väcka uppmärksamhet bland sina
medlärlingar för arbetsskicklighet och uppfinningsrikedom
och erhöll snart anställning på en stor mekanisk verkstad i
närheten af staden Birmingham som ägdes av bolaget Boulton
& Watts, vilka företrädesvis sysselsatte sig med
tillverkning av ångmaskiner Det var hos denna leverantör som
Edelcrantz köpte in trenne ångmaskiner, och i detta
samanhang fick han även Owen anvisad som en duglig mekaniker
som kunde medsändas till Sverige. I maj 1804 ankom dessa till
Sverige. En av ångmaskinerna monterades med hjälp av Owen i
en klädesfabrik vid Elfvik på Lidingö. De två andra kom
att hamna i Kungsholms och Ladugårdslands brännerier. Den fjärde,
vilken Edelcrantz själv hade tänkt begagna för en ångkvarn
på Kungsholmen, befanns vara för liten och erbjöds därför
till intressenterna i Dannemora gruvor för att driva de
pumpar som behövdes för att få undan vatten som trängde in
i gruvan. De tilltänkta köparna ville dock försäkra sig om
vilken metod som var lämpligast att investera i och rådfrågade
då fyra av Sveriges bäst ansedda mekaniker. Dessa förklarade
då att ångmaskiner nog kunde passa i England där det fanns
gott om billig stenkol, men i Sverige var de rakt olämpliga…
Och om de skulle användas till att pumpa ut den stora volym
vatten som antogs finnas i gruvornas innandöme (1,5 miljoner
kubikfot) skulle det åtgå 7 år och ca 40 000 famnar ved.
Edelcrantz översatte detta yttrande för Owen, som försäkrade
att om vattenmassan inte var större än den kalkylerade,
skulle han |
| med ångmaskinens
hjälp pumpa ut den på i 1,5 år. Men hur mycket ved det behövdes
hade han ingen aning om eftersom han
saknade all erfarenhet av detta. Edelcrantz framförde detta
budskap åt intressenterna, som trodde mera på honom och Owen
än på de svenska mekanikerna. Maskinen köptes in och Owen
fick uppdrag att sätta upp den och ett pumpverk som den
skulle driva. Därefter pumpade ångmaskinen ut inte mindre än
2,5 miljoner kubikfot vatten på 2 år och 4 månader. Vedåtgången
blev blygsamma 4 000 famnar. Om man dessutom använde stenkol
förtäljer inte historien men det var nog i sådana fall
mindre volymer. |
 |
I december 1805 reste Owen tillbaka till England men kom
tillbaka, efter en inbjudan från Edelcrantz, under hösten 1806. Därefter
stannade han kvar i Sverige. Först som verkmästare vid Bergsunds
verkstad där han byggde Sveriges första valsverk för valsning af järnplåtar,
vilket kom i gång 1808. Året därefter, 1809, anlade Owen en egen
mekanisk fabrik på Kungsholmen. Detta kom att bli den första mekaniska
fabriken i Sverige, där mer än 60 ångmaskiner byggdes och dessutom över
tusen tröskmaskiner, av vilka många utfördes till Tyskland, Frankrike
och Ryssland. Dessutom tillverkades en mängd andra maskiner av varjehanda
slag. Däribland, för textilindustrin, den första överskärare-maskinen
och den första engelska valkmaskin som brukats i Sverige.
År 1817 började Owen bygga ångfartyg, och det första som byggdes var
den s.k. Stockholmshäxan (se kapitlet om sjöfarten på Hjälmaren) med
en maskin om 6 hästkrafter. År 1813 hade det första ångfartyget varit
synligt på Themsen i London och år 1816 på Seine i Paris så Sverige
hade således i detta hänseende inte blivit så långt efter England och
Frankrike. Owen byggde även Sveriges första järnfartyg och anlade fem
valsverk och samt på Kungsholmen ett järnbruk med valsverk, puddelugnar
och ”mumblingshammare” för smidning af större pjäser. Genom dessa företag
kom han att utövade en betydande inverkan på den industriella
utvecklingen i det nya fädernes-landet. Han erhöll Vasaorden 1825, blev
ledamot af vetenskapsakademien 1831 och avled 1854.[1]
Utrikeshändelser i korthet
I början på detta år befinner sig konungen med gemål
fortfarande i Tyskland. På kontinenten stiftar han bekantskap med flera
franska prinsar och hertigar vilka fördrivits ut Frankrike efter
revolutionen. Dessa ädlingar vinner hans beundran och vädjar till hans
legitimistiska sinnelag.
Ett misslyckat försök till statskupp i Frankrike den
15 mars avslöjar en komplott mot Napoleon och leder till att denne på
mycket oklara grunder låter gripa den franske emigranten ”Hertigen av
Enghien”, en Bourbonsk prins, som befinner sig i Ettenheim på
Badensiskt område. Gripandet upprör hela noblessen i Europa och kränkningen
fullbordas när hertigen efter en summarisk skenrättegång förs till i
Vincennes statsfängelse, Donjonen, där han möter döden framför en
exekutionspatrull sex dagar senare. Detta är den grövsta kränkning
Gustav IV Adolfs kunde tänka sig mot hela det legitima och
monarkistiska Europa. Han tar detta som en djupt personlig skymf och låter
kontinentens statsmän ta del av sin indignation.
När Napoleon kort därefter låter sig utropas till kejsare är måttet
rågat. Sveriges konung vägrar att erkänna denna värdighet och
uppmanar andra furstar till detsamma.
Vår kung kvarstannar ända till i juli 1804 hos sin värd,
kurfursten av Baden i Karlsruhe. Då bryter han äntligen upp, för att
istället inleda en resa runt bland hoven i södra och mellersta
Tyskland och i samband därmed predika sitt hat mot Napoleon och
revolutionen mot de Bourbonska monarkerna.
Napoleons svar låter inte vänta på sig. I augusti
1804 finns en artikel införd i tidningen ”Le Moniteur” där
konungens tyska politik kritiseras och han framställs som en barnslig
narr, vilken inte förstår att tillvarataga sina undersåtars
intressen. Artikelförfattaren beskyller honom för att ha missbrukat
sina tyska släktingars gästfrihet.
Detta leder till att Gustav IV Adolf beordrar den
svenske konsuln Ehrensvärd att genast lämna Paris. Den 7 september
bryter Sverige de diplomatiska förbindelserna med Frankrike. Dock vill
inte Gustav IV Adolf ha krig med Frankrike. Därtill saknas resurser. Först
i september är kungen åter inom landets gränser i och med att han
ankommer till fästningen i Stralsund. I december reser han till
Stockholm.
Läget mellan Sverige och fransmännen står därmed
klart och britterna passar på att dra fördel av situationen. Ehrenheim
och den engelske diplomaten Pierrepoint undertecknar den 3 december en
traktat där engelsmännen förbinder sig att betala
60 000 pund
sterling till förstärkande av Stralsunds befästningsverk. Som
motprestation skall Sverige tillåta George III: s hannoverska trupper
att reorganisera sig i Pommern. Dessutom skulle den Brittiska handeln åtnjuta
nederlagsrätt i Stralsund.
Antalet innevånare i det egentliga Sverige år 1804
är 2.403.814 vilket motsvarar en tillväxt från föregående år med
0,64 %
Skördeomdömet för 1804 är 3,0 vilket indikerar en
normal skörd (periodens genomsnitt = 2,6) (medelskörd = 3,0)
I Stockholm var medeltemperaturen för året
4,9°C
(periodens genomsnitt
5,4°C
). Årsnederbörden var
486 mm
. (periodens genomsnitt
488 mm
.)
nästa
Avsnittet om Owen ur Starbäck/Bäckström, Berättelser ur svenska
historien |
