 
Det
var en gång
– Ja så börjar de flesta sagor… Och låt oss för all del kalla den här
berättelsen för en saga. För visst skulle det kunna vara en saga,
eller...
Nåväl
- En del, må vara dikt, men det mesta är faktiskt verklighet.
Det
du skall läsa nu - alldeles snart - utspelas i åtta
kyrksocknar inom Oppunda och Östra Rekarnes härader. Året är
1800...
-
och det förhöll sig så i Sverige att:
...
de
sista åren på 1700-talet hade gett urusla skördar och
spannmålsmagasinen var nästan tömda på sina reserver. Därför hade
landet tvingats importera brödsäd från utlandet och nu var den
Svenska ekonomin under hård press. Sillfisket hade avstannat helt och hinder i handel och sjöfart inträffade ideligen. -
Till
råga på allt elände var kaffeförsäljningen förbjuden...
Vår
nye Konung, Gustav IV Adolf, hade fört spiran över sitt folk sedan
den 1 november 1796. För dem var han en furste som var utrustad med
ett storartat ordningssinne och höga rättviseideal. Han var en
älskare av svenskhet och visade sig ha goda hushållningsegenskaper
vilket bevisades av hans flärdfria hov. Dessutom var han
obefläckad av skandaler, och - Nja, det fanns ett rykte om
hans oäkta börd, som påstod att han var son av en överbevisad
sedelförfalskare..., men han hade en beslutsam och fast karaktär
och visade sträng gudsfruktan.
Eftersom
han visserligen lyssnade på sina rådgivare i förvaltningen men
absolut inte tillät några gunstlingar eller örontasslare att
bemäktiga sig hans förtroende, fattade han alla beslut själv. Trots
sina 21 år. Därför kom hans statskick att likna enstyrets... Nu
hade dock tiden infunnit sig då hans rådgivare ansåg att ständerna
borde sammankallas till en riksdag. Detta tilltalade inte den
unge fursten som var ytterst skygg för alla folksamlingar, men han
lät sig slutligen övertalas och just år 1800 förberedde han sin
första (och sista) riksdag. Den skulle hållas i Norrköping.
Hemma
i Sörmland hade man som vanligt gnetat på i det tysta. Foglighet och
idoghet var allmogens honnörsord och det var bara att "bita
ihop". Drängar och söner for ut i kriget och försvann. Barna
dog i kikhosta och mässling, de äldre i lungsot och febrar... Det
hade varit nödår och svält. Men däremellan logfröjder med
brännvin och hångel i spiltor och hövålmar. Det kom goda tider och
det kom onda tider. Folk lurades och bedrog varandra, när det passade
- och hjälpte sin nästa så gott de kunde, när det passade.
Var söndag lyste vår herre frid och hans präster och kaplaner
läste lusen av de eländige syndarne... Det var bara att
"bita ihop" och till detta liv hade generationer anpassat
sig...
Men
nu stod nya tider för dörren...
De
urgamla bondbyarnas tidålder försvann i evigheten. Nya skiftes- och
brukningsmetoder stod i farstun och väntade. Det var dags att
skörda "Upplysningens" frukter.
Ur Napoleonkrigens fasor växte en ny verklighet fram ute i Europa och
den påverkade även allmogens liv, här hemma i Sörmland..
Men hur detta Sörmland var beskaffat? Tja; Läs och förundras,
käre vän...
Och
var det nu en saga, så borde den nog börja just så här:
Det
var en gång åtta systrar....
|
